Vet inte riktigt varför, men jag känner för att skriva. Ibland är det skönt att bara skriva av sig, formulera några meningar, och sen är allt mycket bättre.
Har praktik nu några veckor, 3 för att vara exakt, plus ett lov som närmar sig med stormsteg. Det är skönt att slippa skolan i en månad, få lite distans till allt och alla, för att sedan satsa de veckor som sedan är kvar av gymnasiet.
Det känns skönt att det kommit till ett slut nu. Jag vill gå vidare, träffa nya människor och göra något med mitt liv. Men jag ska inte säga något annat än att jag träffat många människor under mina tre år som jag är väldigt glad över att jag fått äran att träffa. Men det finns också personer som jag helst av allt bara lämnat utanför mitt liv.
Och så är det naturligtvis också människor som tänker om mig, förhoppningsvis på båda visen. Och precis som i slutet av högstadiet så hoppas jag att jag kan hålla kontakt med några av dem. Tyvärr så gick det inte så bra sist, jag ville hålla kontakten med några stycken, men faktum är att jag inte har någon större kontakt med någon från min gamla klass.
Visst finns det någon som man kommenterar lite teknik med, eller någon som man grattar när den fyller år och passar på att snacka lite allmänt. Men det finns också människor som man inte ens hejar på när man ser dem. Jag vet inte varför det blir så, det är konstigt och pinsamt.
Det är även tråkigt när det blir så, men kanske hittar man tillbaka till några stycken senare i livet, när man behöver och vill. Men jag hoppas att det går bättre den här gången, för det finns personer som jag vill hålla kontakten med.
Det är också intressant hur man kan ändra uppfattning om människor snabbt. En handling så kan hela synen på en person förändras. Det har hänt flera gånger, men jag blir lika överraskad varje gång.
“Mannen i den vita hatten” ekar i mitt rum. Kanske är jag lite rädd för att hamna i den situationen. Där ångesten liksom springer i kapp en, 16 år efter studenten, och man inser att man faktiskt inte gjort ett skit med sitt liv sedan den där dagen, 12 juni 2009.
