Blev alldeles tårögd igår. Från början förstod jag inte riktigt varför jag blev det egentligen. Men det gick snabbt upp för mig vad mina känslor faktiskt handlade om.
Låg och kollade på ett avsnitt av “Jamie’s Ministry of Food” igår. Som förövrigt börjar ikväll på Kanal5 med första avsnittet. Ett program där Jamie Oliver helt enkelt försöker få det engelska folket att laga mat hemma igen. I ett avsnitt så besöker han ett sjukhus som han tvingats köpa in extra stora sängar eftersom deras patienter inte får plats i deras vanliga sängar.
Jag fick panik när jag såg det. Jag blev väldigt rörd av det hela, och var tvungen att pausa avsnittet ett tag, innan jag fortsatte. Från början förstod jag inte riktigt varför jag reagerade, som jag gjorde. Men jag tror att jag har sorterat ut mina känslor nu.
Personligen så tror jag att jag kände en stor lättnad. En lättnad över att jag slipper det där. Jag var aldrig så stor att jag behövde en egen säng som kostar 10 000 kr per vecka för sjukhuset. Men vem vet, hade jag fortsatt i de fotspår som jag hade vandrat, så kanske jag hade befunnit mig där någon dag. Vem vet.
Jag blir också förbannad när jag ser sådant, mer än förut, eftersom det är så jävla onödigt. Människor har kunskapen för att leva sunt och förnuftigt, men vi gör det inte. Vi tar inte vara på det vi faktiskt vet, utan istället gör vi precis tvärtom. Vi är fega helt enkelt.
Självklart kan jag inte börja attackera människor så fort jag har gått ner 20 kg på ett år, det går självklart inte. Men jag blir ändå irriterad på att folk inte förstår vad de håller på med. Man förstör för sig själv, och sänker naturligtvis sin livslängd ganska så radikalt.
Och det är väl egentligen lika med alla typer av beroenden. Cigaretter, Snus, Mat, Godis, Socker, allt.
Och en sak som folk gärna glömmer bort, är hur man skadas utan att man faktiskt ser det. Jag hade väldigt bra värden på blod etc. även om jag var överviktig. Och det kan naturligtvis vara tvärtom. Även om man är smal, så behöver man inte äta rätt. Det är bara så att vi fokuserat på folk som är stora och överviktiga.
Självklart är övervikten det stora problemet, men det är också viktigt att lära alla om kost och träning. Personer som äter godis varje dag, och ändå inte går upp i vikt, är säkert jätteglada för det. Men problemet kan vara att det sätter sig fett i lever etc. Vilket skapar stora problem, även fast man inte märker det när man väger sig.
Jag blev i vilket fall som helst väldigt rörd och tacksam för att jag slipper det där nu. Jag på väg att kunna ha Medium på tröjor nu. Jag vet inte när jag hade det sist. Men det var väldigt länge sedan. Har dessutom börjat träna på allvar nu, vilket känns väldigt skönt.
Men kunskapen måste också delas. Livsmedelsverket är kanske inte nog. Kanske måste det finnas mer information från staten. Ministry of Food är inte så jävla dumt, det funkade under Andra Världskriget i England. Varför inte försöka?
Jag tycker att människor ska ha frihet. Man ska inte sätta skatt på onyttiga livsmedel, det är fel. Däremot borde informationen och kunskapen kunna delas från statligt håll. Som också ökar människors chans att faktiskt göra ett aktivt val för sig själva.
Men frågan är om folk i allmänhet är tillräckligt smarta för att välja rätt…
