Ministry of Food.

Blev alldeles tårögd igår. Från början förstod jag inte riktigt varför jag blev det egentligen. Men det gick snabbt upp för mig vad mina känslor faktiskt handlade om.

Låg och kollade på ett avsnitt av “Jamie’s Ministry of Food” igår. Som förövrigt börjar ikväll på Kanal5 med första avsnittet. Ett program där Jamie Oliver helt enkelt försöker få det engelska folket att laga mat hemma igen. I ett avsnitt så besöker han ett sjukhus som han tvingats köpa in extra stora sängar eftersom deras patienter inte får plats i deras vanliga sängar.

Jag fick panik när jag såg det. Jag blev väldigt rörd av det hela, och var tvungen att pausa avsnittet ett tag, innan jag fortsatte. Från början förstod jag inte riktigt varför jag reagerade, som jag gjorde. Men jag tror att jag har sorterat ut mina känslor nu.

Personligen så tror jag att jag kände en stor lättnad. En lättnad över att jag slipper det där. Jag var aldrig så stor att jag behövde en egen säng som kostar 10 000 kr per vecka för sjukhuset. Men vem vet, hade jag fortsatt i de fotspår som jag hade vandrat, så kanske jag hade befunnit mig där någon dag. Vem vet.

Jag blir också förbannad när jag ser sådant, mer än förut, eftersom det är så jävla onödigt. Människor har kunskapen för att leva sunt och förnuftigt, men vi gör det inte. Vi tar inte vara på det vi faktiskt vet, utan istället gör vi precis tvärtom. Vi är fega helt enkelt.

Självklart kan jag inte börja attackera människor så fort jag har gått ner 20 kg på ett år, det går självklart inte. Men jag blir ändå irriterad på att folk inte förstår vad de håller på med. Man förstör för sig själv, och sänker naturligtvis sin livslängd ganska så radikalt.

Och det är väl egentligen lika med alla typer av beroenden. Cigaretter, Snus, Mat, Godis, Socker, allt.

Och en sak som folk gärna glömmer bort, är hur man skadas utan att man faktiskt ser det. Jag hade väldigt bra värden på blod etc. även om jag var överviktig. Och det kan naturligtvis vara tvärtom. Även om man är smal, så behöver man inte äta rätt. Det är bara så att vi fokuserat på folk som är stora och överviktiga.

Självklart är övervikten det stora problemet, men det är också viktigt att lära alla om kost och träning. Personer som äter godis varje dag, och ändå inte går upp i vikt, är säkert jätteglada för det. Men problemet kan vara att det sätter sig fett i lever etc. Vilket skapar stora problem, även fast man inte märker det när man väger sig.

Jag blev i vilket fall som helst väldigt rörd och tacksam för att jag slipper det där nu. Jag på väg att kunna ha Medium på tröjor nu. Jag vet inte när jag hade det sist. Men det var väldigt länge sedan. Har dessutom börjat träna på allvar nu, vilket känns väldigt skönt.

Men kunskapen måste också delas. Livsmedelsverket är kanske inte nog. Kanske måste det finnas mer information från staten. Ministry of Food är inte så jävla dumt, det funkade under Andra Världskriget i England. Varför inte försöka?

Jag tycker att människor ska ha frihet. Man ska inte sätta skatt på onyttiga livsmedel, det är fel. Däremot borde informationen och kunskapen kunna delas från statligt håll. Som också ökar människors chans att faktiskt göra ett aktivt val för sig själva.

Men frågan är om folk i allmänhet är tillräckligt smarta för att välja rätt…

Det våras för förändring.

(skrivet på hockeybloggen på GD ursprungligen, därav inledningen.)

Jag brukar inte skriva av mig här, om privata saker. Men det här är egentligen inte tillräckligt privat, och dessutom handlar det delvis om mat, delvis om varför jag överhuvudtaget skriver här. Så jag känner att det lika gärna kan skrivas här.

Förresten, Hej, jag heter Jacob Henriksson, och jag är kock.

Det känns inte lika rätt som förut. Det känns inte som att jag längre brinner lika mycket för yrket kock längre. Jag har tappat väldigt mycket inspiration i köket, och det visar sig ganska snabbt, har jag känt.

Nästa fråga måste då självklart bli om jag ska sluta skolan eller inte. Men nej, det ligger inte i mitt intresse att göra det. Jag har lärt mig mycket under de här åren och kommer säkert att lära mig mer under resten av hösten och våren. Det är inte så att jag har tröttnat på att laga mat, däremot kan jag inte tänka mig själv som kock i ett restaurangkök.

Det har egentligen växt fram under en lång tid, men har väl verkligen satt sig i huvudet de senaste veckorna. Och jag har bestämt mig för att studera vidare i en annan riktning.

Just nu är det journalist, eller iallafall något inom media, som lockar mest. Men har även funderat i termer av att bli lärare, men det känns inte lika roligt. Journalist har jag funderat på i något år, och det har också växt fram till att bli något som jag verkligen vill satsa på.

Jag har fortfarande ett stort intresse för mat, och kommer att fortsätta testa nya saker och kombinationer, vad som än händer under nästa år.

Men jag hoppas också att jag hittar rätt då, annars kan det bli jobbigt, att stå mellan drömmar och helvete.

Hej, jag heter Jacob Henriksson, och jag är journalist.

Det känns ovant, men ganska rätt. Att komma på i trean att man inte vill jobba som kock känns inte optimalt. Men ska jag vara ärlig känns det inte så jobbigt heller. Jag har lärt mig mycket under de här åren, och det har gjort att jag har ändrat min kost och är på väg mot ett bättre liv. Det känns skönt. Och nu är det bara att jobba vidare mot nya mål.

 

Jaquezz.

Så Nära Får Ingen Gå.

 

God Middag,

Så har det gått några dagar igen. Sedan jag skrev sist, menar jag. Och då och då så blir det sådana hopp, vad det beror på vet jag inte riktigt, men ibland måste man lägga tid på annat, jag får ju trots allt inte betalt för att skriva sådan här skit.

Har förresten allt mer fastnat för Kents album “Du & Jag döden” som jag tycker är mer eller mindre genialiskt, men när albumet kom ut tyckte jag att det var mer eller mindre en hög med skit. Visst är det mycket låtar som är lika varandra på det albumet, men who gives a F. Det är lustigt att man ändra uppfattning så fort. Så enkelt. Så odiskutabelt, egentligen.

Och det händer hela tiden just nu. Saker som jag hatat tidigare, eller iallafall inte tyckt något vidare om, visar sig vara roligt, gott, trevligt, underbart eller helt enkelt genialiskt. Och varför det är så vet jag inte. Kanske är det en fas i livet där man mognar. Har testat så mycket att man börjar om att testa det man förut inte alls tyckte om. Inser att man den här gången gillar det. Det kanske är mognadsfråga att tycka om ärtsoppa. Jag vet inte.

Samtidigt har jag alltid varit mogen. Inte så att jag alltid varit så mogen som jag är nu, men jag har alltid varit lite mognare än den där ungjäveln som springer runt och hela lägenheten för att han inte vill sova klockan åtta, som de inblandade trots allt kommit överrens om i ett svagt ögonblick under dagen.

Jag vill iallafall inte komma ihåg mig själv som det. Jag vet förstås egentligen inte. Men jag tror att jag alltid har varit mogen för min ålder. Så även nu. Och då är det ju på ett sätt konstigt att jag först nu börjar gilla t.ex. Ärtsoppa. Om nu inte Ärtsoppa är bland de omognaste som finns.

Kanske fanns det i mina tidigare år mycket omoget inblandat med Ärtsoppa. Ja, precis ni vet varför. Och därför ville jag inte ha något med ärtsoppa att göra överhuvudtaget, att ta i det omogna skulle skada mitt mogna tillstånd och göra kalvsylta, vilket jag förövrigt alltid tyckt varit gott, av min uppbyggda intelligens och mogenhet.

Och nej, jag vet. Mogenhet och intelligens har inget att göra med varandra, även fast man ibland undrar. Faktiskt. Ärligt talat.

Idag var man i köket. Varmkök trodde jag när jag gick till skolan. Visade sig att det blev disken. Och det är inga problem för mig, faktum är att jag tycker att det är skönt att vara där en vecka för att ladda om. Men det som blir lite drygt är när man sammarbetar med vissa personer i köket.

Jag ser mig som “över-average” i min klass. Det är många som blivit väldigt duktiga, men jag ser mig själv ändå som över-average. Och när man samarbetar med vissa personer så känns det som man dels får hålla koll på vad man själv ska göra, samtidigt som man måste/ska hålla koll på den personen man samarbetar med, och ge honom intiativet ibland. Men det är svårt. Och jag förstår då samtidigt hur svårt det kan vara att jobba med mig, när jag ibland blir tyst och inte tar egna intiativ.

Och det vet jag att jag måste förbättra, omgående. Och det tycker jag att jag gör också. Kanske kan då detta vara en bra träning, där jag får ta lite eget intiativ, gentemot en annan elev. Vi får väl se.

***

Och ikväll är det Champions-league final. Underbart. Men Drogba vill bort från Chelsea, och är det något jag lärt mig så är det att det då kommer att hända. När en spelare är öppen om att sticka, så sticker han snart.

***

Och ikväll är det Champions-league final. Underbart. Ronaldo vill inte bort från Man Utd, och är det något jag lärt mig så är det att det då kommer att hända. När en spelare påstår att han inte vill sticka, så sticker han snart.

 

 

Jaquezz.

Korv som korv.

DSC00017

God Kväll,

Om jag skulle fråga mina närmaste, hur de skulle beskriva mig, tror jag att jag har ganska bra koll på vad de skulle svara. Självsäker och trygg i mig själv skulle nog ligga ganska högt upp på listan. Men sanningen är någon annan.

Jag känner mig inte alls självsäker. Faktum är att jag har ett ganska rubbat självförtroende. Jag litar verkligen inte på mig själv, på mina tankar, eller saker som borde vara självklara.

Jag praktiserar just nu på Läkerol Arena. Och dagen innan åkte jag och Pappa förbi och kollade läget, vilken dörr jag skulle gå in i etc. Men när jag kommer gående mot Läkerol Arena, kan jag inte tänka på annat än vilken dörr jag ska in i. Vart jag ska ringa på. Jag litar inte på mig själv. Faktum är att mailet från min handledare låg och skavde i bakfickan. Ifall jag hade läst fel.

Det tar tid för mig att bygga upp ett förtroende. Jag litar inte på mig själv, och har nog därför också svårt att lita på andra. Mina närmaste litar jag på, men kommer det någon ny in i bilden, eller en ny situation, vet jag inte vad jag ska göra. Hur jag ska hantera det. Jag vågar inte agera, jag kanske gör fel.

Mitt dåliga självförtroende har jag ingen aning om vart det bottnar. Jag var väldigt frispråkig och djärv som liten. Jag pratade hela tiden. Nonstop. Inte vet jag, om någon sagt till mig att hålla käften någon gång, men jag tror inte det heller. Jag kommer inte ihåg mig själv som frispråkig, men det var jag.

Jag har starka åsikter, och har inga problem att så för dem. Men jag har ändå problem att säga vad jag tycker, ibland. Speciellt till nya personer. Jag vill inte göra någon förbannad, med mina korkade åsikter. Men när jag väl lärt känna en person, kan jag diskutera till det blöder genom öronen.

Den senaste tiden har ändå mitt självförtroende blivit bättre. Jag har börjat träna, och börjat se resultat, och hört resultat. Jag har inget större intresse över vad jag väger, men jag vet att jag gått ner. Svenskan har varit viktig för mig i gymnasiet, jag har nästan fått MVG på varenda uppgift, och det stärker mig i andra ämnen.

Jag har de senaste månaderna vågat ta för mig, på ett helt annat sätt, i köket. Jag kommer med egna funderingar, lösningar och idéer. Jag försöker hjälpa andra. Och jag tror att mycket beror på att jag har fått starka resultat på gymmet. Det triggar.

Det finns mycket arbeten, bilder och annat sparat från när jag var mindre. Jag tyckte att allt jag gjorde var skitfult, och det gör jag fortfarande. Och det är inte på den nivån att “nej, men det där är väl inte alls fin”, snarare är det “fyfan vad fult, jag ligger efter alla andra i klassen”.

Jag hade tufft i skolan förut. Men jag har verkligen försökt arbeta mig genom allting. Och högstadietiden är jag väldigt nöjd med. Jag gjorde bättre ifrån mig än vad jag trodde var möjligt. Det har tagit lång tid att få ordning på livet igen, men jag är på gång.

Vill minnas speciellt en gång, när jag verkligen inte var nöjd med den sak. Den gjordes på Staffansgården, under en sommar. De har/hade en mindre slöjdsal. Och jag gjorde ett hus. Ett hus som blev oranget och svart. Jag tycket det var skitfult. Men det hängdes på bästa plats i köket.

Kanske kan jag snart lära mig att tycka om det.

även jag.

***

Douglas Murray klar för VM. Underbart. Har börjat gilla honom de senaste månaderna. Och han kan bli riktigt viktig. Hoppas han får spela fysiskt.

***

Månsson klar för Skellefteå. Känns surt. Vad ska han dit att göra?

Hade förstått om han t.ex gått till Frölunda eller till och med Djurgårn.

***

Gefle spelar dåligt. Förlorar. Gör inga mål. Vart ska det här sluta, Brynäs?`

***

Svennis är verkligen proffs. Det syns tydligare och tydligare att han är en stor tillgång i en klubb. GEFLE, förihelvete! Skit i wienerbröden imorrn och köp Svennis!

 

Jaquezz.

Earth Day.

God Kväll,

Idag påbörjades och avslutades min andra dag på Läkerol Arena, och jag känner väl att jag börjar komma in bättre och bättre i gemenskapen. Tycker att Wille Löfqvist framstår mer och mer som en trevlig och rolig person som kanske inte riktigt inser själv att han är rolig, i både tal och åsyn. Eller så är han klassens clown.

Tommy Sjödin och Johan Alcén satt och åt när det var dags för mig att inta matsalen, för lunch. Och jag blev förvånad när jag såg att Sjödda hämtade kaffe åt Johan. Jag som trodde att det yngre vad de äldres bitches. Men fel av mig, bevisligen.

 

Idag var det alltså Earth Day. Någon som visste det? Tänkte väl det.

Inatt har Capitals chansen, ta den nu!

Micke Sundlöv öppnade dörren för Jonas Johnson, rapporterar GD idag. Och varför inte säger jag. Men jag är tveksam på att han lusten att börja om igen. Han har ju redan sagt till Frölunda att han inte har glöden längre, även fast jag tycker att det känns udda.

En ny svensk mästare har knappt fått dricka allt ur sina champangeflaskor innan granskningarna inför nästa säsong startar. Och äntligen är Elitserien på gång igen. Nu jämnare än någonsin.

Borde förövrigt snart få ett högst intressant telefonsamtal från GD. Det ska bli kul när det sätter igång snart. Det där med bloggandet, och så.

Har inget annat att rapportera om direkt.

http://miluiel.wordpress.com/ – Sandras andra hem. Just det andra.

 

Bilden på Jämtin? En definition av Bitch bara. Så ni är med på tåget.

 

Vi hörs imorgon.

 

Jaquezz.

Gene Simmons: The Sex Tape.

God Middag,

Så har det då hänt. Det som hade hänt för länge sedan om Gene blivit känd idag, och inte på sjuttiotalet då tekniken inte riktigt fanns. Det cirkulerar nu ett “sextape” med Gene Simmons och någon modell. Enligt uppgift ska det vara ganska nytt, något som jag dock betvivlar. Jag har naturligtvis inte sett det, nej för fan, men det känns inte som något nytt, ändå.

Gene skriver på sin sajt att han nu kollar på alternativ att göra något juridiskt mot detta, frågan är om han kan göra så mycket egentligen. Han hade naturligtvis kunnat varit mer uppmärksam om han blivit filmad. Känns det som. Han skriver också att hela familjen trots omständigheterna mår bra, frågan är vad detta gör för Shannon. Förmodligen är hon inte helt förvånad att detta skulle hända någon gång, men Gene får nog veta att han lever.

Men det är klart man måste tycka lite synd om familjen, att detta kommer ut nu är ju inget annat än förjävligt. Hang in there!

Idag var det en lång dag igen. I köket från halv nio till fem. Vilket jag på något sätt tycker är helt underbart. Det är ju därför jag går de där programmet, för att få utföra något fysiskt. Och det var kul även idag, trots att det ibland känns väldigt jobbigt att vara aktiv så pass länge. Men allt funkade bra idag, tills vi kom till dietiken…

Jag och Tony var sjuka när resten av gruppen planerade en måltid. Även Sara var borta och vi fick i uppgift att göra detta tillsammans. Sara försvann omgående. Men jag och Tony bestämde oss för att improvisera. Och det gick faktiskt rätt bra. Man skulle följa en diet och göra en passande måltid till den.

Jag tog till slut tag i taktpinnen och tyckte att vi skulle steka Biff i skivor och komplettera den med en matig sallad. Sagt och gjort. Det blev en sallad med gurka, isbergssallad, nötter, böngroddar och tomat. Detta avslutades med en fransk dressing. Jag tog uppgiften att lägga upp på våra tallrikar, och jag tycker det blev snyggt. Trots att vi bara hade en timme på oss att hitta på allt vi skulle ha och avsluta det hela. Faktum är att vi blev klar snabbare än många andra grupper. Bra sammarbete och kommunikation löste biffen ;)

Imorrn släpps då biljetterna till KISS, och jag är ganska säker på att jag får tag på biljetter. Har ringt lite kontakter och till slut kommit in i hjärtat på ticnet, där två bekanta ska hjälpa mig att skaffa biljetter. Det ska nog vara riskfritt, men lycka till ändå!

Ace Frehley klar för SRF också. Trevligt naturligtvis, även fast jag inte direkt har någon lust att åka dit överhuvudtaget, han kunde väl ha kommit till HRC eller nåt i Stockholm istället. Det svinet. Men kul att han är tillbaka iallafall, och kanske kan det betyda framtida turnéer.

Är tillbaka på Facebook också, efter en lång och obehaglig paus.

Nu gäller det att ta tag i läxor som finns.

 

Jaquezz.

Love And Logic. What’s left?

God Kväll,

Sitter och lyssnar på HIM. Faktiskt. Vad tyder detta på då? Jag vet faktiskt inte. Känner mig inte speciellt deppig, det ska sägas. Det är inte alls så. Faktum är att det snarare är en mycket trevlig kväll. Inte specielllt mycket action i kvällen, men lugn och en bra kväll. Trots allt.

God Mat. Och naturligtvis var också såsen bäst. Har blivit riktigt bra på att göra olika såser faktiskt. Det är väl inte så svårt säger ni, men det är en konst att få till en riktigt bra sås. Och jag blir bättre och bättre på det hela tiden. Kanske kan jag bli något ändå.

Annars då. Jo det är väl bra, tackar som frågar. Är väldigt nöjd med hur träningen har sett ut de senaste veckorna, känns som att vi har fått in en rytm som funkar och det är jag väldigt glad för. Verkligen. Och det är jävligt roligt också. Har träffat många olika profiler på de här veckorna också. Trevligt och roligt var orden.

Vann ingenting på oddset idag, heller. Kompenserar det HIM?

Hade hoppats på att jag kunde skriva under veckan att KISS var klara för Stockholm, men det kan jag inte ännu. Inget nytt har kommit inom Skandinavien, och det är klart man undrar lite. Men jag är inte orolig, det är jag verkligen inte. Det får gärna ta lite tid, bara de kommer hit. Snart.

Brynäs fortsätter förlora. Och det är klart att laget haft mentala problem hela säsongen. Och nu säger Sundlöv att det är alldeles för sent att kalla in någon Mental coach. Men varför inte? Kalla in någon som kan lära känna laget och komma med lite funderingar under slutet av säsongen, så kan han få göra bedömningar under våren och komma tillbaka till nästa säsong och skapa en mental grund för alla spelare.

Dessutom har jag hört från källor; att kosten inte tas på allvar bland spelarna. Självklart är det på sätt och vis spelarnas fel. Men de är trots allt inga kostrådgivare, så kalla in en person som kan detta. En person som kan berätta vad de ska äta. Istället för att de ska äta på Pigall varje dag.

Krav till Brynäs inför 08-09:
* Mental Coach.
* Kostrådgivare.
* Ett A-Lag. ;)
* En ny profilcoach.
* 3 nya backar. Tre ska alltså bort. Vilka?
* Sparka inte för många. Behåll de flesta och bygg vidare.
* Börja arbetet som Frölunda har. Mot en NHL-klubb.
* Ta in Boork som General Manager.

Många krav. Men jag hoppas att det lyssnar. Jag är ju praktiskt taget en hockeyprofessor. Som alla andra brynäsfans.

 

Jaquezz.

Too Cool For School.

God Middag,

Skolan har börjat. Och jag måste säga att jag inte tycker att det är så hemskt, som många andra. Jag har vant mig vid att skolan börjar nu, och då är det bara att finna sig i det. Att klaga så mycket tjänar inte så mycket till, egentligen. Även fast det naturligtvis kan kännas jobbigt i början.

Till och med så att jag tycker att det är kul att gå i skolan just nu. Vi har inte många läxor, eller vanliga teorilektioner överhuvudtaget. Så veckorna rullar på väldigt snabbt.  Dessutom är det väl så att vi gör lite annorlunda saker ibland på våra lektioner. Idag hade vi teoridag i köket. Pratade om Fisk och tränade på att bära mycket tallrikar, lite annorlunda är det.

Tommy och jag har nu tagit tag i träningen. Lika bra att börja så snabbt som möjligt. Tur att man har bra grundkondition, så det kommer nog inte ta så många veckor att komma upp i någon typ av nivå. Det kommer nog att gå bra om några gånger.

Men det kändes väldigt skönt att gymma igår, och antagligen blir det en sväng på gymmet även i dag. Målet är väl att köra på till sommaren, för att då kanske göra en liten utvärdering om hur det har gått. Men på någon nivå, vill jag naturligtvis forsätta efter sommaren. Även fast det stora målet är att hinna bli så fitt som möjligt till sommaren.

Tur att Tommy är så pass pålåst i ämnet så att han kan guida om olika saker. Sen att han överhuvudtaget är med, känns naturligtvis bättre, än att tvingas motivera sig själv hela tiden. Att hela tiden kämpa för att bli bättre “mot” någon gör det mycket lättare.

Tre gånger i veckan är väl det som vi siktar på, och det tror jag absolut är möjligt även på långsikt. Jag vill verkligen klara av det. Jag har stor motivation att gå ner i vikt och att bli fitt. Det känns som att det måste ske inom 10 år, så varför inte göra det på en gång?

Brynäs vann mot Färjestad. Stort naturligtvis, och jag räknar med en vinst på lördag, också. Då kanske man kan få lite poäng så man är på slutspelsplats lite längre, än förut. Januari är en väldigt viktig månad, så det gäller att ta mycket poäng.

Vi hörs.

 

Jaquezz.

Helgen Som Gud Glömde.

God Middag,

Nej, det har inte varit en hemsk helg. Absolut inte. Det är nästan skönt att den är slut, trots detta. Jag har haft jättetrevligt på Mcgills, men det är samtidigt skönt att det är sista veckan, så att man får komma tillbaka till klasskamraterna. Det har varit lite jobbigt att jobba så pass sent som jag har gjort, man har liksom förlorat mycket kontakt med kompisar och sådant, som absolut inte får hända.

Sen finns det ju personer som man inte pratat med på nån månad, men jag har fått tag på en av dessa, vilket känns skönt. Brevväxlar iofs med henne, så det må vara lite mindre kris där än annars. Även fast krisen är större på andra ställen.

Det är klart att man vill prata så mycket som möjligt med personer man bryr sig om, sorgligt vore det annars. Och det blir således också jobbigt när detta inte sker, på evigheter. Känns det som. Det finns många personer som det här gäller, generellt sätt är det många som jag inte pratat med på länge, men det här är inte generellt menat, det är riktat rakt mot en speciell person. Träffad. Eller nåt.

Började skriva det här inlägget imorse, och nu är klockan snart tio på kvällen. Det tar tid ibland. Men detta berodde mest på en stormande Hedin, inte på något annat.

Det går rykten om att Ace Frehley är på gång till Sverige, 2008. Det skulle vara det bästa som hänt sedan.. 1999?

Hur som helst, det går mycket rykten kring KISS, hela tiden, så ibland får man lära sig att ta en nypa salt och använda den som liknelse i det här fallet. Det vore otroligt roligt om han bestämde sig för att komma till Europa, men jag tar inget för givet förän biljetten ligger framför mig. Klart jag ska gå. Hotell och allt är redan bokat, nu måste han komma.

Skämt och sido, det skulle var intressant att se en av mina idoler på scenen, fräsch, drogfri och full av rock.

Brynäs vann igår också. Skönt att man fortsätter på samma bana som man avslutade innan landslagsuppehållet. Och imorrn är det dags för Södertälje, ska försöka få ihop ett inlägg om det också, innan jag smyger iväg till Mcgills för att påbörja den avslutande veckan ute på APU.

 

Jaquezz.

Put Your Sweather In The Laundry.

God Kväll,

Vilken vecka det har varit. Lite jobbigt för hjärtat måste jag säga. Blev överlycklig när jag i fredags(?) fick hem ett efterlängtat uppgraderingspaket från Komplett. Paketet som skulle dra min dator ut på banan igen. Och vi skulle tillsammans kunna vinna matchen.

På söndagen vaknar jag med ångest. Jag gjorde faktiskt det. Hela fredagen och lördagen hade gått åt till felsökning. Totalt slut. Jag får sådan ångest när jag köper saker och jag inte får till det. Speciellt när det gäller datorn, det är ändå 3000 kronor det handlade om. Vilket var jobbigt.

Jag var i det läget ändå glad över att jag bestämt mig för att betala för allt själv, istället för att låna pengar av föräldrarna. Det var jag faktiskt tacksam över, ångesten som hade funnits annars vill jag inte ens drömma om.

Hursomhelst, under måndagen, ones again lite osäker och dagvild, så lämnades datorn in till Peter Holm, assistent på Steneberg och egenföretagare iform av Peter Holm Studios.

Nu i efterhand måste jag tacka Peter Holm väldigt mycket. Han fixade till allt som satt som en klump i hjärtat. Och för felsökning och efterarbete tog han endast 200 spänn.

Något som förmodligen gått på någon tusenlapp hos vilken datoraffär som helst. Det var skönt att han hittades och dessutom bodde han väldigt nära vilket gjorde det hela mycket bättre.

Nu sitter jag och njuter av snabbhet. Finess och ny teknik. Svagheten i paketet jag köpte är utan tvekan moderkortet, men hittils funkar allt väldigt elegant och starkt. Det jag funderar på just nu är om ett nytt nätaggregat skulle vara på sin plats, jag tror att det skulle göra att datorn kan arbeta lite lugnare och finare.

Julklapp?

Just det, måste börja fundera på vad man vill önska sig till julen också. Skulle kunna vara lite mogen och säga att det egentligen inte spelar någon roll vad jag får, jag blir nöjd med vad jag får.

Och det är förstås delvis sant, jag blir nöjd för allt jag får. Helt klart. Men får man chansen att önska sig någonting tar jag gärna den. Antagligen blir det annorlunda när man blir äldre, så varför inte passa på nu, när tofflor, mössa och halsduk är utom räckhåll?

Klockan är halv fyra. Kanske ska man fundera på att lägga sig. Eller så spelar man Fifa Manager 08. Inte vet jag vad som händer.

Tommy gick hem nyss. Var ett tag sen vi sågs, så det var trevligt att han kom hit. Blir ju lite annorlunda dag nu när man praoar från 15:00 – 23 : 00, tiden som han har efter skolan finns liksom inte där för mig alls.

Så det blir helgerna som gäller i två veckor till. Men jag är nöjd med McGills, verkligen. Jag hade lite tveksamma intryck inför, men jag är helt klart nöjd. Schyssta personer som beter sig moget och professionellt.

Fick lite varningar här och där om en viss kock på McGills. Robin, 18 år, trean på Polhem. Detta gjorde att jag pga detta faktiskt funderade på att skita i McGills och inte ens ge det en chans. Men jag är glad att jag gav McGills och framförallt Robin en chans.

Inte vet jag om folk försökte driva lite med mig om Robin, att han var lite knepig i köket. Men jag tycker han är hur snäll som helst, han ger en feedback när man gör något bra, och ger en tips på hur saker och ting kan gå fortare. Och han bjöd in mig i hans arbete, vilket kändes väldigt bra. Han var väldigt proffsig och rak, vilket inte är så vanligt bland 18-åringar?

Sen jobbar en till kock på McGills, nämnligen Johan. Jag tyckte om han väldigt mycket i början, samtidigt som jag då de första dagarna undrade hur Robin skulle bete sig. Men nu har det vänt faktiskt.

Johan var lite knepig idag. Möjligen pga stress, men jag tyckte inte att han hade så mycket att göra trots allt. Han var lite arrogant mot mig. Och jag högg tillbaka lika fort, vilket gjorde att han gick tillbaka till personen jag träffade första dagen i köket. Schysst och glad.

Jag vet inte om detta var en sak som bara hände idag. Men forsätter det tänker jag forstätta hugga tillbaka. Ett öga för ett öga. Ett öga rött.

Men det är en schysst kille, så förmodligen var det bara stress, även fast jag tycker att det är oerhört onödigt. Restaurangbranschen är tuff, men jag hoppades, som jag sett på många ställen, att de unga skulle stå för något nytt och fräscht.

Nu ska jag lägga mig, eller spela Fifa Manager 08.

It’s your call.

 

Jaquezz.

« Tidigare inlägg Nästa sida » Nästa sida »