Ministry of Food.

februari 8, 2009 vid 6:16 e m (Allmänt, Förbannad, Mat, Politik, Skola, Skolan, Tips, kock)

Blev alldeles tårögd igår. Från början förstod jag inte riktigt varför jag blev det egentligen. Men det gick snabbt upp för mig vad mina känslor faktiskt handlade om.

Låg och kollade på ett avsnitt av “Jamie’s Ministry of Food” igår. Som förövrigt börjar ikväll på Kanal5 med första avsnittet. Ett program där Jamie Oliver helt enkelt försöker få det engelska folket att laga mat hemma igen. I ett avsnitt så besöker han ett sjukhus som han tvingats köpa in extra stora sängar eftersom deras patienter inte får plats i deras vanliga sängar.

Jag fick panik när jag såg det. Jag blev väldigt rörd av det hela, och var tvungen att pausa avsnittet ett tag, innan jag fortsatte. Från början förstod jag inte riktigt varför jag reagerade, som jag gjorde. Men jag tror att jag har sorterat ut mina känslor nu.

Personligen så tror jag att jag kände en stor lättnad. En lättnad över att jag slipper det där. Jag var aldrig så stor att jag behövde en egen säng som kostar 10 000 kr per vecka för sjukhuset. Men vem vet, hade jag fortsatt i de fotspår som jag hade vandrat, så kanske jag hade befunnit mig där någon dag. Vem vet.

Jag blir också förbannad när jag ser sådant, mer än förut, eftersom det är så jävla onödigt. Människor har kunskapen för att leva sunt och förnuftigt, men vi gör det inte. Vi tar inte vara på det vi faktiskt vet, utan istället gör vi precis tvärtom. Vi är fega helt enkelt.

Självklart kan jag inte börja attackera människor så fort jag har gått ner 20 kg på ett år, det går självklart inte. Men jag blir ändå irriterad på att folk inte förstår vad de håller på med. Man förstör för sig själv, och sänker naturligtvis sin livslängd ganska så radikalt.

Och det är väl egentligen lika med alla typer av beroenden. Cigaretter, Snus, Mat, Godis, Socker, allt.

Och en sak som folk gärna glömmer bort, är hur man skadas utan att man faktiskt ser det. Jag hade väldigt bra värden på blod etc. även om jag var överviktig. Och det kan naturligtvis vara tvärtom. Även om man är smal, så behöver man inte äta rätt. Det är bara så att vi fokuserat på folk som är stora och överviktiga.

Självklart är övervikten det stora problemet, men det är också viktigt att lära alla om kost och träning. Personer som äter godis varje dag, och ändå inte går upp i vikt, är säkert jätteglada för det. Men problemet kan vara att det sätter sig fett i lever etc. Vilket skapar stora problem, även fast man inte märker det när man väger sig.

Jag blev i vilket fall som helst väldigt rörd och tacksam för att jag slipper det där nu. Jag på väg att kunna ha Medium på tröjor nu. Jag vet inte när jag hade det sist. Men det var väldigt länge sedan. Har dessutom börjat träna på allvar nu, vilket känns väldigt skönt.

Men kunskapen måste också delas. Livsmedelsverket är kanske inte nog. Kanske måste det finnas mer information från staten. Ministry of Food är inte så jävla dumt, det funkade under Andra Världskriget i England. Varför inte försöka?

Jag tycker att människor ska ha frihet. Man ska inte sätta skatt på onyttiga livsmedel, det är fel. Däremot borde informationen och kunskapen kunna delas från statligt håll. Som också ökar människors chans att faktiskt göra ett aktivt val för sig själva.

Men frågan är om folk i allmänhet är tillräckligt smarta för att välja rätt…

Leave a Comment

På nära håll.

januari 31, 2009 vid 10:18 e m (Allmänt, Förbannad, Idiotism, Längtan, Minnen, Skola, Skolan, Ångest)

Det hugger i mitt hjärta. Det är något som skaver. Och ska jag vara riktigt ärlig vet jag inte vad det är. Ska livet verkligen bara vara så här?

Jo, jag har en dålig period just nu. Dessutom blir det extra känsligt när man väl hamnar där nu för tiden. Jag har haft ett ganska känslomässigt turbulent liv, många har naturligtvis haft det värre, men det har också varit ett litet kaos för sig själv. Mitt liv alltså.

Många stunder har varit väldigt jobbiga. Mycket pekar på att jag helt enkelt bryr mig om människor för mycket, och att det gör att jag blir för involverad i andra människors känslor. Jag mår inte bra, när andra inte mår bra. Så enkelt är det.

Och även om jag vill försöka släppa på det, så är det svårt. Jag tar ett steg i taget. Jag ska inte säga att jag någonsin haft en riktig panikångestattack, men jag kan väl samtidigt inte påstå att det var långt borta heller. Ibland är allt bara jobbigt.

Men det var ett tag sedan jag kände så här. Och jag har också tagit viktiga steg i mitt liv mot att det ska bli bättre. Jag försöker förändra hela mitt liv, och även om det tar tid, och jag inte känner att jag har tid, så måste jag försöka ta ett steg i taget.

När jag var yngre så var jag väldigt pratglad. Jag pratade med alla, sa precis vad jag tänkte på etc. Men det är inte riktigt så längre. När jag är med människor jag känner mig trygg med, kan jag visst vara spontan och säga precis vad jag tycker, men något har gjort att jag inte är så hela tiden, längre..

Jag funderar väldigt mycket på allt möjligt, jag har många tankar om stora och små saker. Och ofta funderar jag på om det kan var så att något hänt under min uppväxt som gör att jag nu för tiden hellre håller käften än att jag säger något. Men jag kommer aldrig på något exakt tillfälle.

Har jag blivit idiotförklarad för att jag sagt något? Har någon sagt att man inte kan säga vad som helst? Har jag blivit attackerad för något jag sagt?

Jag minns inte. Men något måste gjort att jag ändrat på mig. Att jag nu är relativt tystlåten för att vara 18 år. Men jag känner också att jag är på väg att varje vecka tar steg mot ett bättre självförtroende, som gör att jag vågar säga vad jag tycker och tänker. Jag tar små steg, men jag försöker verkligen ändra på mig själv. Och jag tror att det till sist kan bli bra.

Man hoppas ju att utvecklingen ska gå fortare. Jag har länge setts som väldigt mogen, men kanske är jag inte så utvecklad som det ser ut. Kanske har jag inte så stor koll på saker och ting som det verkar.

Egentligen är jag en väldigt osäker person. Men jag tar steg efter steg mot ett mer fartfyllt liv. Jag vill visa hur jag vill vara, och kan vara, och till slut hoppas jag att jag hinner i fatt alla andra, alla roliga, alla trevliga, alla pratglada.

Jag har så mycket att säga, men någonstans i mitt liv har jag blivit ombedd att hålla käften, och där är jag kvar än i dag…

 

Jaquezz.

Leave a Comment

Better than drinking alone.

januari 23, 2009 vid 10:28 e m (Allmänt, Förbannad, Gym, Mat, Minnen, Skola, Skolan, Underhållning, Ångest)

Sitter och är förbannad. Egentligen borde jag vara riktigt glad, det har varit en fantastisk vecka. Kanske en av de bättre på senare tid. Det var i och för sig väldigt länge sedan jag hade något som kan liknas med ångest, men tankar kommer lätt fortfarande.

Kan fundera väldigt mycket om livet, universum och allting stundtals. Jag vet egentligen inte riktigt varför jag tänker på det fortfarande, det känns som något som man faktiskt borde släppa någon gång, något som man inte borde tänka på allt för mycket. Men det är svårt, ärligt talat så är det väldigt svårt.

Men som sagt, det har ändå varit en väldigt bra vecka. Mitt självförtroende har ökat ganska ordentligt den här veckan. För varje gång som jag gått ner ett kilo så har mitt självförtroende blivit bättre, och för varje gång jag ställt mig på vågen har mina ögon tårats. Jag är otroligt stolt över mig själv, och jag känner att jag har kommit långt.

Det känns också som att människor ser mig på ett annat vis nu. Inte så att mina närmaste gör någon skillnad på mig, men blickar säger en hel del, och jag måste säga att blickarna har ändrats. Och då förändrats till något mycket bättre än jag ens var nära förut.

Jag får helt enkelt positiva blickar. Det känns fantastiskt. Men det som väger mest är naturligtvis ord. Och det började på allvar den här veckan. Jag fick cred på gymmet för att jag gått ner i vikt, och då främst av en person som det var väldigt länge sedan som jag träffade. Han var tvungen att fråga mig, sa han, om jag inte hade gått ner ordentligt i vikt.

Jag nickade. Han var imponerad. Faktum är att han sedan dess sagt det flera gånger, hur imponerad han är. Det känns fantastiskt. Även om jag verkligen håller mina nära och deras ord, kära, så är det väldigt roligt att höra det från något utomstående. Och dessutom en person som jag faktiskt inte träffat på väldigt länge.

Den första som egentligen sa något var en av mammas kompisar, när dom var här i våras. Visst, hade jag gått ner vikt även då, men inte alls som jag gjort de senaste månaderna. Hon var här för någon helg sedan. Reaktionen? Obetalbar. Ända in i hjärtat.

Men ärligt talat. Jag vet inte hur jag ska reagera. Jag får inte ens ur mig ett tack, vilket ärligt talat känns pinsamt. Det är jättehärligt och skönt att höra. Inget snack. Men jag vet inte vad jag ska svara. Jag vet verkligen inte. Ska jag säga tack? Ska jag nicka? Prata om hur jag kom hit? Vad som fick mig att börja? Jag vet inte.

Men det viktigaste jag vill säga är just ett tack. Ett tack till alla som faktiskt bryr sig, eller som i alla fall på något sätt visar att man gjort en förbättring. Jag blir rörd. Och som sagt, jag vet inte riktigt vad jag ska säga, just i den stunden. Men jag måste verkligen tacka. Ni gör att jag växer, och att jag vågar vara stolt över mig själv. Något som jag inte varit på mycket, mycket länge.

Dessutom är det så att mycket annat fallit på plats den senaste tiden. Jag vill inte skryta, men jag har alltid varit bra i skolan. Alltid. Men jag har också lika länge varit svag i det muntliga. Tycker ändå att det blivit bättre. Mycket bättre. Och även om jag är långt ifrån bra, så tror jag också att jag gjort stora förbättringar under min tid på gymnasiet.

Jag räcker fortfarande inte upp handen. Även fast jag vet. Jag kan svaret. Sju av Tio gånger kan jag svaret, men räcker inte upp handen. Även om ingen kan svaret, så svarar jag ändå inte. Sen blir jag förbannad, jag blir förbannad på mig själv. Jag kan ju svaret förihelvete, räck upp handen.

Men rutinen finns inte i mig. Men jag har väl i och för sig blivit bättre här också, men det är långt kvar. Men jag känner att med det självförtroendet jag har just nu, så kan saker och ting snabbt bli bättre, och ska jag överleva i mitt yrkesliv, så måste det bli bättre. Nu.

Däremot har jag blivit mycket bättre på att prata i grupper. Det har jag verkligen. Jag pratar mer än någonsin med människor i klassen. Jag tror inte att jag pratat så här mycket i köket förut. Jag är inte en person som tar över, men jag försöker prata så gott det går, med lärare, med elever osv. Jag försöker. Och det här är, efter vikten, det viktigaste jag har att jobba med just nu.

Jag är stolt över mig själv. Det är en väldigt intressant mening. En mening som jag knappt använder. Men jag känner på mig att jag kommer få användning för det nu. Jag ska verkligen försöka vara stolt över mig själv. Det behövs. Inte bara för mig själv, utan också för människor omkring mig.

Men det jag fram för allt vill säga med det här inlägget är ett tack till alla som stöttat mig. Både under träning, kost och viktnedgång, men också nu, när resultatet kommer på allvar. Tack till alla som säger något till mig, som grattar mig, som blir imponerade, som vill veta mer.

Alla som intresserar sig för det jag har gjort. Och för alla som inte vet vad jag har gjort, så har jag gått ner ungefär 20 kilo. Och nu ska jag träna för att få lite muskler och göra något med den här kroppen. Och naturligtvis få bort det sista av det överblivna fettet.

Ni kan inte se mina tårar. Men jag är rörd. Tack så mycket.

 

Jaquezz.

Leave a Comment

Brynäs till kvalserien.

februari 28, 2008 vid 9:31 e m (Allmänt, Elitserien, Förbannad, Hockey, Idiotism, Längtan, Minnen, Sport, Underhållning, Ångest)

God Kväll,

Det här inlägget är skrivet innan kvällens match är slutspelad. Men det finns ingenting som talar för att resultatet kommer att ändras. Det står just nu 3 – 1 till bortalaget Skellefteå. Som alltså enligt konstens regler besöker Läkerol Arena.

Jag var inte på plats i Läkerol Arena ikväll, så jag tänker inte lägga någon energi på att peka ut vissa spelare som inte spelar bra, eller liknande. Utan jag tänker istället konstatera att hockey fortfarande är en lagsport och att lagen i sporten därför lär spela så också.

Brynäs har inte spelat som ett lag på mycket länge. Åtminstonde har man inte gjort det så ofta som det behövs. Ofta känns det som att det är fem spelare på isen som bara försöker tänka på säg själv istället för att se det stora på isen. Man lämnar över problemen till nästa person så att man själv slipper ta tag i dem.

Att åka skridskor måste ju vara en av de mest grundläggande sakerna med hockeyspel. Men oftast det svåraste för Brynäs de senaste säsongerna. Men undantag för få spelare som utmärker sig i Brynäströjan, bland dessa finns Widing, Sundqvist, Sandin och Alcén. Men det är klart att vissa andra spelare också åker skridskor ibland. Men det verkar väldigt svårt, lättare att sätta klubban i sidan på en motståndare och åka med istället.

Fy, sa domaren.

Många klagomål har riktats mot måvakterna i år. Och det är klart att målvakterna har varit under isen i år, men vilka har inte varit det i Brynäs?
Jag tycker att det är alldeles för enkelt att skylla på målvakterna, backarna har spelat frukstansvärt dåligt genom hela säsongen, och att då skylla på målvakterna känns fegt.

Ett lysande exempel är Markström som kommer in och spelar riktigt jäkla bra, och säkert. Men när backarna inte hänger med, då ringer det bakom Markström på en gång. Så är det bara.

Rensa bland backarna är ett säkert tips för min del. Det finns få backar som gör vad de ska. Sjödin, Kankaanperä, Hietanen och Sundqvist är tre stycken som just nu ligger på godkänt. Alla andra är alldeles för ojämna. Och rent ut sagt alldeles för dåliga. Kvalitetsbackar i Brynäs är det ont om. Juniorerna är som tur är på väg åt rätt håll. Resten kan ni kasta bort.

Skellefteå är klart bättre i dag. Hela tiden. Brynäs har inte en chans och gör en fruktansvärt dålig match. Man åker inte skridskor, man spelar inte fysiskt överhuvudtaget. Man dräller med pucken. Träffar inte mål när man har chansen. Tar fortfarande för mycket utvisningar.

Om jag nu ska peka ut spelare som levererar för lite sett över hela säsongen så finns Molin, Karlsson, Dackell, Sundström, Hermansson, Hansen och Danielsson definitivt med på den listan. Även fast Molin, Hansen och Karlsson klarar sig lite bättre då de trots allt är lite mer defensiva spelare.

Det finns mycket som Brynäs inte gör rätt. Men samtidigt är det så smågrejer som behöver rättas till. Det märks i tidigare matcher att det finns hopp, men det är alldeles för sent nu. Kvalserien är man redan i. Och den här säsongen blev ett enda stort jävla mörker.

Snart är det dags för Allsvenskan igen. Och längtan efter den är stor. För då är den här skiten över. Och man får blicka framåt, mot solsken och grönt gräs.

Ikväll var Sundqvist och Markström bäst. De andra kan gå hem och lägga sig.

Nu har Mora vunnit ännu en match på bortaplan. Tack för kaffet och god natt.

Grattis Skellefteå. Ni är i slutspel.

 

Jaquezz.

1 Comments

Love And Logic. What’s left?

februari 16, 2008 vid 11:52 e m (Allmänt, Elitserien, Förbannad, Gym, Hockey, Humor, Idiotism, Längtan, Minnen, Musik, Skola, Skolan, Sommar, Sport, Sverige, Underhållning, kock)

God Kväll,

Sitter och lyssnar på HIM. Faktiskt. Vad tyder detta på då? Jag vet faktiskt inte. Känner mig inte speciellt deppig, det ska sägas. Det är inte alls så. Faktum är att det snarare är en mycket trevlig kväll. Inte specielllt mycket action i kvällen, men lugn och en bra kväll. Trots allt.

God Mat. Och naturligtvis var också såsen bäst. Har blivit riktigt bra på att göra olika såser faktiskt. Det är väl inte så svårt säger ni, men det är en konst att få till en riktigt bra sås. Och jag blir bättre och bättre på det hela tiden. Kanske kan jag bli något ändå.

Annars då. Jo det är väl bra, tackar som frågar. Är väldigt nöjd med hur träningen har sett ut de senaste veckorna, känns som att vi har fått in en rytm som funkar och det är jag väldigt glad för. Verkligen. Och det är jävligt roligt också. Har träffat många olika profiler på de här veckorna också. Trevligt och roligt var orden.

Vann ingenting på oddset idag, heller. Kompenserar det HIM?

Hade hoppats på att jag kunde skriva under veckan att KISS var klara för Stockholm, men det kan jag inte ännu. Inget nytt har kommit inom Skandinavien, och det är klart man undrar lite. Men jag är inte orolig, det är jag verkligen inte. Det får gärna ta lite tid, bara de kommer hit. Snart.

Brynäs fortsätter förlora. Och det är klart att laget haft mentala problem hela säsongen. Och nu säger Sundlöv att det är alldeles för sent att kalla in någon Mental coach. Men varför inte? Kalla in någon som kan lära känna laget och komma med lite funderingar under slutet av säsongen, så kan han få göra bedömningar under våren och komma tillbaka till nästa säsong och skapa en mental grund för alla spelare.

Dessutom har jag hört från källor; att kosten inte tas på allvar bland spelarna. Självklart är det på sätt och vis spelarnas fel. Men de är trots allt inga kostrådgivare, så kalla in en person som kan detta. En person som kan berätta vad de ska äta. Istället för att de ska äta på Pigall varje dag.

Krav till Brynäs inför 08-09:
* Mental Coach.
* Kostrådgivare.
* Ett A-Lag. ;)
* En ny profilcoach.
* 3 nya backar. Tre ska alltså bort. Vilka?
* Sparka inte för många. Behåll de flesta och bygg vidare.
* Börja arbetet som Frölunda har. Mot en NHL-klubb.
* Ta in Boork som General Manager.

Många krav. Men jag hoppas att det lyssnar. Jag är ju praktiskt taget en hockeyprofessor. Som alla andra brynäsfans.

 

Jaquezz.

Leave a Comment

Tidvis.

december 8, 2007 vid 12:20 f m (Allmänt, Elitserien, Förbannad, Hockey, Humor, Idiotism, Längtan, Minnen, Musik, Politik, Skola, Skolan, Sommar, Sport, Sverige, Tips, Underhållning)

God Middag,

Har inte blivit så mycket skrivet i bloggen den här veckan, och för det ber jag naturligtvis om ursäkt, att inte få njuta av min intelligens och höga standard under några dagar måste, om ni ursäktar, vara ett rent helvete.

Men det har varit en viktig vecka, inte bara för mig. Brynäs har kämpat sig upp på en slutspelsplats, och jag är stolt. Faktiskt. Laget har verkligen kämpat tillsammans och när man summerar hösten, så ligger kanske Brynäs på slutspelsplats?

Hur resonerar man då, egentligen. Visst, målet var att ta steget upp bland de stora lagen och utmana dessa på allvar. Men man ligger ändå på slutspel. Efter allt som varit måste jag ändå se det som godkänt. Det har inte varit någon lätt höst för spelarna. En eloge till er. Tack.

Nästa att bli sparkad blir väl Bäckman. Vad skönt det kändes. Bäckman sparkas. Sparkas. Brynäs har inget att göra med detta, men en tränare till kanske sparkas. Jaja. Förmodligen kommer Frölunda ha så dåligt lugn i styrelserummet att de beslutar att Bäckman måste gå.

Och inte vet jag, kanske var han en dålig värvning redan från början? Ungefär som Boork är han en tränare som man antingen hatar eller älskar. Efter några veckor med honom på isen framförsig kan man inte längre stå mittemellan, antningen älskar man honom och hans idéer, eller så börjar tankarna sprida sig i truppen. Vad håller han på med, egentligen?

Och kanske var den totala makeover som skedde för några omgångar sedan, droppen för vissa spelare. Det är väldigt löjligt tycker jag på ett sätt, men samtidigt så funkar inte alla tillsammans, så kanske är så fallet med Bäckman? Om Mora besegrar Frölunda imorgon så får nog Bäckman söka nytt jobb. Modo, kanske?

Annars är det egentligen inte så mycket just nu. Sommaren håller sakta men säkert på att planeras. När åker vi till Thailand då, Hedin?

En dröm vore ju förstås att åka till USA, får se hur det blir med det. Men roligt vore det förstås. Att upptäcka det här underbart vackra landet på nära håll, vore sannerligen än dröm värd att besannas med alla olika medel som finns. Hoppas kan man ju göra.

Annars då? Kent ska ses i Mars. Bokade biljetter, hämtade och försiktigt uppsatta. Ska bli roligt att se Kent. Men jag blir mer och mer orolig för förbandet, som, om jag ska vara ärlig, mest verkar vara skit. Och då ska man kämpa sig dit i tid för att få se den skiten innan. Familjen spelar, och jag blir nästan förbannad. Men Kent är fint. Underbart och vackert. Sverige, akustiskt, tack.

Imorgon möter Brynäs, Timrå, på bortaplan, dessutom. Men det känns som att chansen finns. Timrå har ju inte slagit Brynäs i år. Det är starkt av Brynäs att ha en sådan statistik mot ett lag som börjat så mycket bättre än de själva. Starkt var ordet. 7 poäng till SM-försvararna Modo, nu kommer vi.

Julmusiken blir högre och högre.

 

Jaquezz.

Leave a Comment

Winnerbäck Till Sommaren.

november 27, 2007 vid 4:50 e m (Allmänt, Elitserien, Förbannad, Hockey, Humor, Idiotism, Längtan, Minnen, Politik, Skola, Skolan)

God Middag,

Ska inte säga något annat än att jag blev lite besviken när Winnerbäck inte åkte förbi Gävle under sin höstturné. Men till sommaren kommer han till Gävle och Gasklockorna. Och jag känner att jag bara måste gå på den konserten, det kan bli hur bra som helst.

15 Augusti är datumet, och är det så att det är någon som har lust att gå, säg till. Men generellt sett kan jag lika gärna gå själv, att se Winnerbäck skulle hur som helst vara en stor upplevelse, och han är nog i toppen av sin karriär just nu, och det skulle vara underbart att se. Kanske kan Miss Li hänga med till sommaren?

Det är, för svenska arister sett, en lång turné. Den håller på hela juli och hela augusti och kommer då att stanna på 23 ställen, där den avslutas i Linköping, naturligtvis.

Gävle är alltså bland de sista turnéstäderna, men det kan förstås både vara positivt och negativt. Det positiva är naturligtvis att allt sitter för alla på scenen, de vet precis vad de ska göra, och kan förhoppningsvis då våga leva ut ännu mer. Eller så ser allt iscensatt ut, och hela konserten är förstörd. Vi får väl se.

Ikväll är det hockey, och jag känner att jag inte orkar göra någon “inför” nu på ett tag. Har tagit lite motivation, och dessutom har jag mycket att göra i skolan. Men jag tror definitivt på en seger ikväll, den måste bara komma.

Har dessutom varit irriterad på obildade personer idag. Jag blir nästan förbannad på folk som inte har koll på ungefär vilka som sitter i regeringen, och fram för allt vem som är statsminister?

Det är så basic så det är nästan skrattretande. Och som lärare för sådana personer, skulle jag behöva gå ut ur klassrummet för att andas, eller slå sönder någonting. Känns som att det blir större klyftor i kunnandet hela tiden. Lika med engelskan, vissa i min klass skulle inte ens få G på engelskan i sjuan. Och det är förstås inte deras fel, något fel på systemet är det. Gör om, gör rätt.

 

Jaquezz.

Leave a Comment

Put Your Sweather In The Laundry.

november 10, 2007 vid 3:37 f m (Allmänt, Förbannad, Idiotism, Skola, Skolan, Underhållning, kock)

God Kväll,

Vilken vecka det har varit. Lite jobbigt för hjärtat måste jag säga. Blev överlycklig när jag i fredags(?) fick hem ett efterlängtat uppgraderingspaket från Komplett. Paketet som skulle dra min dator ut på banan igen. Och vi skulle tillsammans kunna vinna matchen.

På söndagen vaknar jag med ångest. Jag gjorde faktiskt det. Hela fredagen och lördagen hade gått åt till felsökning. Totalt slut. Jag får sådan ångest när jag köper saker och jag inte får till det. Speciellt när det gäller datorn, det är ändå 3000 kronor det handlade om. Vilket var jobbigt.

Jag var i det läget ändå glad över att jag bestämt mig för att betala för allt själv, istället för att låna pengar av föräldrarna. Det var jag faktiskt tacksam över, ångesten som hade funnits annars vill jag inte ens drömma om.

Hursomhelst, under måndagen, ones again lite osäker och dagvild, så lämnades datorn in till Peter Holm, assistent på Steneberg och egenföretagare iform av Peter Holm Studios.

Nu i efterhand måste jag tacka Peter Holm väldigt mycket. Han fixade till allt som satt som en klump i hjärtat. Och för felsökning och efterarbete tog han endast 200 spänn.

Något som förmodligen gått på någon tusenlapp hos vilken datoraffär som helst. Det var skönt att han hittades och dessutom bodde han väldigt nära vilket gjorde det hela mycket bättre.

Nu sitter jag och njuter av snabbhet. Finess och ny teknik. Svagheten i paketet jag köpte är utan tvekan moderkortet, men hittils funkar allt väldigt elegant och starkt. Det jag funderar på just nu är om ett nytt nätaggregat skulle vara på sin plats, jag tror att det skulle göra att datorn kan arbeta lite lugnare och finare.

Julklapp?

Just det, måste börja fundera på vad man vill önska sig till julen också. Skulle kunna vara lite mogen och säga att det egentligen inte spelar någon roll vad jag får, jag blir nöjd med vad jag får.

Och det är förstås delvis sant, jag blir nöjd för allt jag får. Helt klart. Men får man chansen att önska sig någonting tar jag gärna den. Antagligen blir det annorlunda när man blir äldre, så varför inte passa på nu, när tofflor, mössa och halsduk är utom räckhåll?

Klockan är halv fyra. Kanske ska man fundera på att lägga sig. Eller så spelar man Fifa Manager 08. Inte vet jag vad som händer.

Tommy gick hem nyss. Var ett tag sen vi sågs, så det var trevligt att han kom hit. Blir ju lite annorlunda dag nu när man praoar från 15:00 – 23 : 00, tiden som han har efter skolan finns liksom inte där för mig alls.

Så det blir helgerna som gäller i två veckor till. Men jag är nöjd med McGills, verkligen. Jag hade lite tveksamma intryck inför, men jag är helt klart nöjd. Schyssta personer som beter sig moget och professionellt.

Fick lite varningar här och där om en viss kock på McGills. Robin, 18 år, trean på Polhem. Detta gjorde att jag pga detta faktiskt funderade på att skita i McGills och inte ens ge det en chans. Men jag är glad att jag gav McGills och framförallt Robin en chans.

Inte vet jag om folk försökte driva lite med mig om Robin, att han var lite knepig i köket. Men jag tycker han är hur snäll som helst, han ger en feedback när man gör något bra, och ger en tips på hur saker och ting kan gå fortare. Och han bjöd in mig i hans arbete, vilket kändes väldigt bra. Han var väldigt proffsig och rak, vilket inte är så vanligt bland 18-åringar?

Sen jobbar en till kock på McGills, nämnligen Johan. Jag tyckte om han väldigt mycket i början, samtidigt som jag då de första dagarna undrade hur Robin skulle bete sig. Men nu har det vänt faktiskt.

Johan var lite knepig idag. Möjligen pga stress, men jag tyckte inte att han hade så mycket att göra trots allt. Han var lite arrogant mot mig. Och jag högg tillbaka lika fort, vilket gjorde att han gick tillbaka till personen jag träffade första dagen i köket. Schysst och glad.

Jag vet inte om detta var en sak som bara hände idag. Men forsätter det tänker jag forstätta hugga tillbaka. Ett öga för ett öga. Ett öga rött.

Men det är en schysst kille, så förmodligen var det bara stress, även fast jag tycker att det är oerhört onödigt. Restaurangbranschen är tuff, men jag hoppades, som jag sett på många ställen, att de unga skulle stå för något nytt och fräscht.

Nu ska jag lägga mig, eller spela Fifa Manager 08.

It’s your call.

 

Jaquezz.

Leave a Comment

Skyddad: Twins Secret, Always A Secret.

september 21, 2007 vid 9:51 e m (Allmänt, Förbannad, Humor, Idiotism, Skola, Skolan, Ångest)

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:


Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna

Reload. Shoot. Kill. Reload again.

september 20, 2007 vid 9:10 e m (Allmänt, Förbannad, Humor, Idiotism, Minnen, Skola, Skolan, Underhållning, kock, Ångest)

God Afton.

Hade tänkt publicerat ett brev som jag håller på att skriva till en av mina lärare. Detta brev skall handla om vissa personer i min klass. En klass som i det stora hela är hur bra som helst. Men jag börjar tröttna på folk som klagar på allt och alla hela tiden. Allt är fel.

Jag har tvivlat länge på om jag skulle skriva om det här till Göran men jag har bestämt mig för att göra det. Jag vill få ett slut på allt gnäll. Jag hade som sagt tänkt att publicera det här nu, för att höra åsikter. Men jag har glömt det i skolan, så det finns inte så mycket jag kan göra åt det tyvärr.

Men jag lovar att inte glömma boken imorgon, min svarta bok som är bland det viktigaste i världen. Där kan jag skriva om precis vad jag vill, och det är också där som många blogginlägg startar. Även fast jag kommer på mycket i huvudet också.

Jag kan gå runt en dag i skolan och skriva ett helt blogginlägg i mitt huvud. Även dikter har en viss tendens att bli skrivna på så sätt. Och det behöver inte komma för att jag går och tänker på det hela tiden, utan helt plötsligt sitter fyra rader som en smäck.

Hur som helst, idag har det inte hänt så mkt egentligen. Men jag blir gladare och gladare för varje dag som jag serverar i skolan, jag känner mig verkligen säkrare och säkrare och jag känner mig nöjd över vad jag presterat hittils. Nästa vecka är det dags för köktimmar, då ska jag visa varför jag valde Restaurang på allvar.

Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, förlåt
Men det sitter mest i skallen
Jag tänker, grubblar, velar mer än känner, längtar, trånar och går åt
Är jag hjärtlös och förfallen?

- Lars Winnerbäck

 

Föresten när jag ändå håller på och citerar massa människor, måste jag få citera en av mina lärare, nämnligen Ingvar Forsman. För en vecka sedan hade Ingvar en genomgång om olika plaster och vad dessa används bäst för. Också kommer han till Nylon. Hans öppningsord om nylon lät ungefär som följer;

Nylon är ju väldigt starkt och hållbart så ska ni ta livet av er så ska ni se till att ni köper ett nylonrep, då hänger ni garanterat kvar.

- Ingvar Forsman, Programledare, Restaurangprogrammet.

Jag tycker citatet och klockrent. Och jag kunde inte låta bli att skratta när jag hörde hans mening forma sig i mina öron. Jag vet egentligen inte om han tänkte på vad han sa, men jag tycker det är så ärligt på något sätt. Det är förstås hemskt det som händer ute i världen, måste förstå mig inte, men det är sådant jävla skönt citat.

Hoppas ni sover gott inatt. För det gör jag.

Jaquezz.

Leave a Comment

« Tidigare inlägg Nästa sida » Nästa sida »