En religiös inställning till hockey.

Domedagen har kommit, den är här imorgon, dessvärre har ingen messias ännu kommit till Brynäsarna, och gud vet att det behövs en räddare, frågan är om Carl hinner komma innan klockan slår tolv.

En annan fråga är om Carl överhuvudtaget är deras rätta messias, kanske är det något annat lags frälsning, det är inte helt omöjligt att vi står där, likt judarna, utan messias, utan land och fram för allt med en känsla om att gud ännu en gång, lämnat vår ömma sida.

Med det gäller att vi håller i, litar på våra ledare, och lever som äkta supportrar de sista veckorna in mot slutspelet. Dessvärre är det många som redan nu kastat kippan och konstaterat att det redan är försent. Detta kan leda till något vi minst av allt vill uppleva. Kvalserien är vårt eget lilla helvete.

I helvetet brinner redan Malmö till grunden. Man trodde själva att man hittat sin messias i Percy, men han visade sig vara något helt annat, möjligen ingen djävul, men nog har han stor del i att lavan nu närmar sig huvudet på medlemmarna i Malmös styrelse. Och lita på att den stiger fort nu.

Han inställning till pengar är ibland otroligt irriterande. Han spred iofs pengar till Malmö så att man kunde göra vad man ville. Men var ungefär som att ge pengar till barn i en godisaffär, det blir ofta väldigt kortsiktiga köp, och självklart spenderas varenda krona utan någon som helst säkerhet. Malmö är ett sjunkande skepp och att Percy aldrig skaffat sig någon säkerhet på vad hans pengar skulle gå till, gör också att Malmö nu är utan.

En omogen inställning till pengar, helt enkelt. Och hans slösaktiga sätt att sprida pengar runt sig gör honom knappast till jude i alla fall.

En vinst är vad som gäller imorgon, något annat är inte acceptabelt. Och blir det något annat, känns det som att tufft blir ännu tuffare. Vi önskar oss en vinst mer än något annat just nu. Det är vad som gäller. Hur det går till är oväsentligt i sammanhanget.

Brynäs behöver tre poäng. Och det behövs redan imorgon. Vad som händer på söndag vet jag inte, det får framtiden utvisa. Känslan är att fansen kommer att sväva mellan himmel och helvete hela helgen.

Modo har i vilket fall som helst redan hittat sin messias, Peter Forsberg återvänder. Och min första tanke är om Brynäs har mött Modo tillräckligt den här säsongen, eller om det möjligen kan finnas ett möte kvar i kalendern.

Men icke. Vi blir blåsta på konfekten.

Visste ni förresten att Wanvig är lika långt från laget idag, som när hann befann sig i klubben?

True story.

 

Jaquezz.

23 skott gav 20 mål. Vilken dag.

Capture

Dom är roliga ibland, Aftonbladet. Nog för att Lundqvist oftare än förut inte är lik sig själv, men bara 3 av 23 skott.. Oj oj oj..

Och han jämför man Markström med.. Tragiskt.

Dessutom ser man inte själva humorn i det hela, och tog bort den kommentar som påvisade felet. Nu är det emellertid rätt, men innan man fixade till det helt så kom ännu ett fel.

“Tvingades släppa tre in av 23 skott”.

 

Jaquezz.

Sing us a song, you are the piano man.

It’s nine o’clock on a Saturday
The regular crowd shuffles in
There’s an old man sitting next to me
Makin’ love to his tonic and gin

He says, “Son, can you play me a memory
I’m not really sure how it goes
But it’s sad and it’s sweet and I knew it complete
When I wore a younger man’s clothes.”

Billy Joel – Piano Man.

Det finns underbar musik, och ibland är det så härligt att på nytt uppleva det magiska i vissa toner. Det var länge sedan jag lyssnade på Billy Joel och i synnerhet Piano Man. Men så hörde jag den på ICA Maxi för någon vecka sedan, och blev på nytt förälskad. Och man kan inte låta bli att bli förälskad när något är så fantastiskt bra. Och versionen med Elton John är nog den bästa, framförd hos självaste Jay Leno.

Ibland önskar man att man kan återuppleva Brynäs, ett Brynäs som man hoppas kan få ett nytt liv. Men just nu känns kärleken till Brynäs som ett gammalt äktenskap, inget röj, inget som egentligen påminner om varför man blev tillsammans från första början. Allt har bleknat. Och det är möjligen inte långt kvar tills det bara finns aska kvar.

Men kanske slutar inte likheterna där. Man hoppas trots allt fortfarande på att det ska komma ett litet ögonblick av gamla dagars glans. Kanske bär dagens Brynäs en alldeles för stor jacka för att ens kunna vara nära att fylla ut den. Det är möjligen så att historian är för stor att bära på sina axlar. Men att om några år hålla i askan från ett fenomen som på 70-talet var störst i Sverige, känns inte speciellt roande heller.

När Brynäs vann SM-guld för 10 år sedan, var det nog många som lättade suckade, och konstaterade kanske för fort att truppen nu fyllde ut jackan fullständigt. Det människor aldrig fick veta var att man fuskade. Det fanns inte kött ända ut i ärmarna, man hade stött upp armarna med fusk, med oklara mål och oprofessionella ledare. Att Brynäs vann var i mycket kanske det värsta som kunde hända. Styrelsen fick det svart på vitt, det lönar sig att fuska i styrelserummet.

Många gamla spelare fanns i korridorerna och väggarna började ånga av självbehag och att man visst hade känsla för det här med att fylla ut ärmarna med värdelöst fett istället för rent och skärt 70-tals kött. Alla visste precis vad som behövdes, och det visade sig också att man hade rätt när Roger Melin tog Brynäs till SM-guld.

Brynäs vann för tidigt. Man fastnade i en farlig cirkel. Och idag är det knappast bara skicklighet som gör att man är kvar i den högsta serien. Men dagens Brynäs gör ett fantastiskt jobb, trots att man inte är i närheten av de stora dagarnas glans. Brynäs håller sakta men säkert på att fylla ut ärmarna i jackan med kött. Äkta kött.

Men fett blir ingen bra aska. Så det finns ingen garanti för att det funkar. Om några år får vi se om köttet gör någon nytta i Brynäs. Och om det är rätt kött man valt att gå på. Annars står vi där med varsin una, fylld med askan från något som var det största som fanns på 70-talet.

 

Jaquezz.

Long Time Comin’.

God middag,

Dagens inlägg får handla om tid. Jag vet att tiden går väldigt fort, men varje gång jag konstaterar det, så blir jag ändå förvånad, förtvivlad och rädd. Jag vet inte varför rädslan infinner sig, kanske för att livet inte är oändligt. Man har tidspress, och mycket tid går till saker som jag egentligen inte vill göra.

Det är klart det finns positiva saker med att tiden går fort också, men det är så mycket svårare att hitta. En sak är att relationer byggs ganska snabbt, eftersom tiden går fort. Igår insåg jag att jag pratat med en, nu mycket speciell person, längre än vad jag själv trodde. Skulle gissa att det drar sig mot två år snart.

Vi konstaterade också att vi saknade att prata. Det blir så mycket roligare om man har någon att prata med. För jag tror faktiskt, vill tro, att vi kan prata om det mesta också. Och det gör vi, lita på det. Men jag inser också att detta göra att tiden går ännu fortare. Men är det så, så får det vara så. Det är värt det.

Att vi pratat i runt två år, innebär inte bara just att vi pratat i två år, utan det innebär också att vi genomgått en hel del tillsammans. Vi kanske inte alltid pratat om allt som hänt, men vi har ändå upplevt en massa saker under den tiden. Saker som sedan diskuterats frigjort från en massa skitsnack, kan man väl tänka sig.

Det är knepigt med tiden. Det är ett påhitt från människan. Men med större genomslagskraft än en Ipod, vilket inte säger lite, må jag påpeka. Ibland kan man inte annat än älska tiden, ibland är den mest i vägen, eller ångestbringande på en massa olika plan.

Att avskaffa tiden vore lite överdrivet. Men varför inte göra två timmar av dagen tidslösa. Där är det straffbart att lägga in möten, läkarbesök eller att träffa någon på en speciell tid. Under de här två timmarna får saker hända i den ordning det förmås. Inga arbeten startar under den här tiden, och för man det ändå, så är det för man vill, inte för att man blivit ditkallad kvällen innan.

Nej, men allvarligt talat. Ibland hoppades jag bara att man kunde stanna upp och andas. Känna att man lever, och fortfarande orkar leva. Ett ögonblick där man finner lugnet i själen. Där man laddar om batterierna. Och lever.

Det är stressigt i dagens klimat. Och då lever jag ändå bara i Gävle. Vilket relativt till andra städer är ganska stressfri. Kanske är det här ändå vad vi människor vill, vi har själva skapat tid, nu får vi kanske också hantera den.

Men våga andas. för min skull. andas igen.

Du sa du behövde tid, du hade tid…

***

Martin Pluss har tröttnat på Frölunda. Nej så är det kanske inte. Han känner väl naturligtvis att han inte utvecklas längre i laget. Och nu sticker han väl förmodligen utomlands. Ett annat lag jag kan tänka mig är intresserade är väl isåfall Skellefteå. Vi får väl se.

***

Kul för Malmö. Kanske kul för Johansson. Vad vet jag, personligen tror jag inte att jag skulle ge mycket för att spela i Malmö. Men klart är att Malmö behöver rutin, och varför inte med defensiva Johansson. Färjestad tror jag gjort en miss, men samtidigt han har varit där ett tag, och båda behöver få andas.

***

Jag letar besökare från Aftonbladet. Och eftersom man inte får bloggkommentera Dulee Johnson-nyheten tänker jag inte kommentera den alls. Men vilken fjant.

 

Jaquezz.

Svanberg till Brynäs!


Idag blev det klart med ytterligare ett nyförvärv till Brynäs A-lag. Det är backen Ola Svanberg som har kontrakterats för en säsong.

– Ola är en back med bra spelsinne som har bra offensiva kvaliteter. Han är stark och orädd i sitt spel, och jag tror att han kan få sitt stora genombrott här i Gävle och Brynäs säger Micke Sundlöv, sportchef i Brynäs IF.
Ola Svanberg (183/90) är född 1985 och har Nittorps IK som moderklubb. De senaste åren har han spelat i HV 71, men var under säsongen 07/08 utlånad till IK Oskarshamn. Svanberg var under säsongen som gick, den mest poängstarka backen i IK Oskarshamn med sina 10 mål och 17 assists. Totalt har han gjort närmare 200 matcher med HV 71 i Elitserien, och dessutom varit med i JVM säsongen 04/05.
Ola Svanberg har idag under dagen varit på besök hos Brynäs då allting runt hans kontrakt gjordes klart
- Det känns jätteroligt att få möjligheten att spela i Brynäs som är en anrik klubb med en bra historia, och har en bra organisation runt laget. Jag har bara fått bra intryck under dagen. Det är också en enorm chans för mig att få gå från allsvenskan till elitserien igen, säger Ola Svanberg.

/ www.brynas.se

Kul. Väldigt roligt faktiskt. Tror att Ola kan bli en tillgång. Vet att han kan vara lite slarvig med pucken ibland. Men han är stor och orädd. Och det behövs aboslut i Brynäs. Han blir förmodligen en del av ett tredje backpar. Kul är det iallafall. Och oväntat.

Genombrott? Varför inte.

 

Jaquezz.

All You Need Is Love.

God Kväll.

Det var väldigt roligt att se Tre Kronor idag. Kanske spelade man ingen lysande hockey. Men man spelade taktiskt rätt och tillslut kunde man också avgöra, något turligt, men faktiskt välförtjänt. Weinhandl, vilken säsong.

Det blir roligare för varje match att se Douglas Murray. Han stor, men ändå skicklig med puck och på skridskorna. Och då och då smäller det ordentligt i planket. En total bevisning av detta är väl när Tjeckien försöker kontra, och Douglas står kvar på offensiv blå och bara tacklar spelaren som har pucken så att Edler kan ta hand om den samme och starta svenskt anfall.

Dessutom skjuter Douglas och vågar gå upp i anfallet lite då och då. Även då är han förstås tung att möta. Och vem vågar gå in och stoppa honom?

***

Annars måste jag ge en stor eloge till Viasat Sport. Vilka män. VM-turnering efter VM-turnering så levererar de här herrarna. Man tar in nya förmågor, och de smälter in in i gänget totalt. Gud bevare mig väl om VM går till någon annan kanal i framtiden.

***

Nu ser jag framemot semifinal. Mot Kanada?

***

Vilken bragd av Norge. Man har gjort mycket mer än vad man kan vänta sig av dem. Och att möta Kanada i Kanada, i VM måste vara något utöver det vanliga för fjordälskarna. Krama ett varsitt träd är det inte frågan om här eller. Visa dom jävlarna. 5 – 2 till Kanada inför tredje känns dock säkert.

Men ändå. 1 – 1. Och 2 – 2. Starkt. Norge ni är på gång på allvar.

Eurohockeytour, någon?

 

 

Jaquezz.

Out Loud You Must Shout It.

God Middag,

Det var längesen sist. Men jag har verkligen varit trött de sista dagarna. Och jag känner att jag är trött i huvudet just nu. Vet inte varför. Kanske har det blivit för mycket koffein den senaste tiden, hjärnan lurades att vara vaken, helt enkelt.

Att jag då sitter och dricker Shark är kanske inte så jävla smart. Men gratis är gott. När vi ändå är inne på ämnet så avslutades alltså min tid på Läkerol Arena igår, och det var med vemod måst jag säga.

Det har varit en mycket trevlig tid på Läkerol Arena, med mycket trevliga människor. Den personen som jag inte riktigt tyckte om från början, visade sig vara riktigt trevlig, han också. Jag ångrar inte en sekund att jag önskade att få plats på Läkerol Arena. Och tack till Göran och Ingvar som såg till att jag hamnade där.

Det största jag tar med mig från Läkerolen är nog ändå Wille Löfqvist. Jag har inte träffat han så mycket förut, men det var verkligen roligt att göra det nu. Han har en skön och avslappnad personlighet, han är rolig och han gör allt för att få med sig skratt. Och sex står ofta på tapeten, helt enkelt för att det ger effekt.

- Kanske man ska ta ur telefonen ur bakfickan, så man inte blir strålad. Känner mig stel dessutom, men det kanske inte har med det att göra.

- Jag kanske ska ha en telefon i fickan, för att bli stel menar jag.

Wille står naturligtvis för den sista kommentaren. Wille, vilken kille.

***

Oxfilé som serveras med baconlindad sparris och potatiskaka.

En fin middag, en ensam middag. Men är den så fin hela tiden, äter jag gärna ensam hela tiden. Jag vet inte, men jag tror det blir något sådant ikväll. Faktiskt.

***

Douglas ska stoppa Ovechkin. Ovetjkin. Ovie. Ове́чкин. Whatever. Det kan nog bli en rolig fajt mellan de båda. Jag hoppas att vi får se schyssta underbara tacklingar ikväll.

***

Det går inte, säger Bäckström. Ta i hårdare, säger jag.

***

KISS hade turnépremiär igår. Och vilken setlist man bjuder på. Helt underbart. Har börjat fatta att jag ska på KISS nu. Och det är en varm känsla som infinner sig i kroppen. Mums.

***

Tråkigt att det inte finns några starka profiler i hockeyn längre. Vem är den där Malkin, tillexempel?

***

Isaksson får stå på söndag. Nu skiter nog Svennis i allt. Han orkar inte engagera sig längre. Han har släppt alla ideal. Allt tankar tänkta. Och jag förstår honom, fy fan för att jobba i England.

***

Jag förstår faktiskt inte vad Wkegård vill åt. Han har inte varit nära det här laget under VM, och han kan allt utifrån? Han kan ju iallafall ge egna åsikter om vad som måste göras då, inte bara kritisera. Jag tycker om Wikegård, men ibland är han för mycket. Jag tycker om Bengt-Åke, och det är alltid kul att han går ut och pratar om kritiken, istället för att låtsas som att han inte ser den.

Jaquezz.

Korv som korv.

DSC00017

God Kväll,

Om jag skulle fråga mina närmaste, hur de skulle beskriva mig, tror jag att jag har ganska bra koll på vad de skulle svara. Självsäker och trygg i mig själv skulle nog ligga ganska högt upp på listan. Men sanningen är någon annan.

Jag känner mig inte alls självsäker. Faktum är att jag har ett ganska rubbat självförtroende. Jag litar verkligen inte på mig själv, på mina tankar, eller saker som borde vara självklara.

Jag praktiserar just nu på Läkerol Arena. Och dagen innan åkte jag och Pappa förbi och kollade läget, vilken dörr jag skulle gå in i etc. Men när jag kommer gående mot Läkerol Arena, kan jag inte tänka på annat än vilken dörr jag ska in i. Vart jag ska ringa på. Jag litar inte på mig själv. Faktum är att mailet från min handledare låg och skavde i bakfickan. Ifall jag hade läst fel.

Det tar tid för mig att bygga upp ett förtroende. Jag litar inte på mig själv, och har nog därför också svårt att lita på andra. Mina närmaste litar jag på, men kommer det någon ny in i bilden, eller en ny situation, vet jag inte vad jag ska göra. Hur jag ska hantera det. Jag vågar inte agera, jag kanske gör fel.

Mitt dåliga självförtroende har jag ingen aning om vart det bottnar. Jag var väldigt frispråkig och djärv som liten. Jag pratade hela tiden. Nonstop. Inte vet jag, om någon sagt till mig att hålla käften någon gång, men jag tror inte det heller. Jag kommer inte ihåg mig själv som frispråkig, men det var jag.

Jag har starka åsikter, och har inga problem att så för dem. Men jag har ändå problem att säga vad jag tycker, ibland. Speciellt till nya personer. Jag vill inte göra någon förbannad, med mina korkade åsikter. Men när jag väl lärt känna en person, kan jag diskutera till det blöder genom öronen.

Den senaste tiden har ändå mitt självförtroende blivit bättre. Jag har börjat träna, och börjat se resultat, och hört resultat. Jag har inget större intresse över vad jag väger, men jag vet att jag gått ner. Svenskan har varit viktig för mig i gymnasiet, jag har nästan fått MVG på varenda uppgift, och det stärker mig i andra ämnen.

Jag har de senaste månaderna vågat ta för mig, på ett helt annat sätt, i köket. Jag kommer med egna funderingar, lösningar och idéer. Jag försöker hjälpa andra. Och jag tror att mycket beror på att jag har fått starka resultat på gymmet. Det triggar.

Det finns mycket arbeten, bilder och annat sparat från när jag var mindre. Jag tyckte att allt jag gjorde var skitfult, och det gör jag fortfarande. Och det är inte på den nivån att “nej, men det där är väl inte alls fin”, snarare är det “fyfan vad fult, jag ligger efter alla andra i klassen”.

Jag hade tufft i skolan förut. Men jag har verkligen försökt arbeta mig genom allting. Och högstadietiden är jag väldigt nöjd med. Jag gjorde bättre ifrån mig än vad jag trodde var möjligt. Det har tagit lång tid att få ordning på livet igen, men jag är på gång.

Vill minnas speciellt en gång, när jag verkligen inte var nöjd med den sak. Den gjordes på Staffansgården, under en sommar. De har/hade en mindre slöjdsal. Och jag gjorde ett hus. Ett hus som blev oranget och svart. Jag tycket det var skitfult. Men det hängdes på bästa plats i köket.

Kanske kan jag snart lära mig att tycka om det.

även jag.

***

Douglas Murray klar för VM. Underbart. Har börjat gilla honom de senaste månaderna. Och han kan bli riktigt viktig. Hoppas han får spela fysiskt.

***

Månsson klar för Skellefteå. Känns surt. Vad ska han dit att göra?

Hade förstått om han t.ex gått till Frölunda eller till och med Djurgårn.

***

Gefle spelar dåligt. Förlorar. Gör inga mål. Vart ska det här sluta, Brynäs?`

***

Svennis är verkligen proffs. Det syns tydligare och tydligare att han är en stor tillgång i en klubb. GEFLE, förihelvete! Skit i wienerbröden imorrn och köp Svennis!

 

Jaquezz.

Lars Jonsson Till Brynäs.

Foto: Krister Halvars/Aftonbladet

I helgen blev kontraktet med Brynäs klart.

Det är på två år och Lars Jonsson är tänkt som Gävle-lagets försteback kommande säsongerna.

– Ingenting är klart. Vi är intresserade av Lasse, men vi har inte fått klartecken ännu, säger Micke Sundlöv, sportchef i Brynäs.

Enligt Aftonbladet så är Sundlövs kommentar inget annat än smörja. Detta eftersom det är allmänt känt att man inte får skriva kontrakt med spelare som fortfarande är aktiva i slutspel. Men man ska alltså vara överrens och detta skulle innebära att Jonsson iallafall blir kvar här i två år.

Ännu en spelare som nobbar Luleå. Ännu en spelare som väljer en annan klubb än den som tog upp personen till eliten. Fast, Leksand är väl inget större alternativ. Och dessutom spelar ju många av hans gamla kompisar i Brynäs, t.ex Widing och Sundqvist. Så varför inte, Brynäs?

Säga vad man vill om Tomas Ros, men kontaktar har han faktiskt. Och han har väldigt sällan fel när det kommer till rykten i Silly Season. Och därför känns det ganska lugnt att Lars kommer att spela i Brynäs nästa säsong, och även en säsong efter det.

Om inte NHL nappar innan förstås. Han spelade ju några matcher i Flyers direkt när han kom dit, men spelade framför allt i Powerplay, och gjorde ändå bara 2 assist på åtta matcher. Han skickades ner till Phantoms och där har det väl gott hyffsat.

Men Jonsson vill tillbaka till Sverige, för att bygga spelet ännu mer. Och dessutom har han chansen att visa upp sig på hemmaplan, för alla intresserade NHL-klubbar.  Jonsson är ju från Borlänge, så varför inte, Brynäs?

Lars Jonssons största intresse är att han får en viktig roll i laget, att han får spela mycket, och att han får spela sitt eget spel. Så varför inte, Brynäs?

Pierre Johnsson ska också vara intressant för Brynäs. Även han från Mora. Och Mora har absolut en hel del spelare, så jag tycker inte som många andra, att det är skamligt att värva från en klubb som åkt ur Elitserien. Det är snarare ett plus att plocka spelare därifrån.

***

Ser inte ut att bli något roligt VM i år. Såg inte matchen igår, men resultatet tror jag, även i den här matchen, talar för sig själv. Men jag hoppas, hoppas, hoppas att man orkar tända till, tills på lördag. Då smäller det. Och går man inte vidare från gruppen kan vi lägga ner hela hockeysverige, då är vi inte värda någonting längre.

Eller så låter vi Wennerholm ta över, han har väl koll.

***

New York Strangers är inte alls sig lik. Hur gick man till slutspel egentligen? Knepigt att Lundqvist kan hålla klass, när alla andra verkar sjunka under isen.

 

 

Jaquezz.

Restaurang Arena.

God Middag,

Det är lördag och första veckan av APU:n på Restaurang Arena i Läkerol Arena är över. Och jag känner mig väldigt, väldigt nöjd just nu. Det har varit en mycket lyckad vecka och jag känner att gänget jag jobbar med är snälla, glada och positiva. Det underlättar när man kommer ny på ett ställe.

Och jag måste säga att mannen som styr hela skeppet, Wille Löfqvist, är en av de skönare personerna jag träffat som driver en restaurang. Och att tänka att han var med då Brynäs var som bäst, är konstigt. Jag vet inte varför det är konstigt, men han känns inte som en hockeyspelare, kanske har han helt enkelt utvecklats till något helt annat.

Jag kan tänka mig att det inte var helt lätt för Wille att hävda sig i Brynäs, bland fansen och media. Han spelade i ett av landets mest skickliga offensiva lag och då kan det vara svårt att komma ihåg vem som står där bak. Men även Brynäs hade svackor, och den kom framförallt säsongen innan SM-Guldet, 1980, då man nosade på degradering. Men Wille var stark och säsongen efter vad han stor anledning till att laget vann SM-guld.

Att han nu, nästan med lite vilsen blick, springer runt och pratar om beställningar från kansliet, eller ger kockarna pikar för hur leverpastejen är uppskuren, är väldigt svårt att se. Men när man väl smält att så är fallet, kan han vara den skönaste personen att ha som chef. Han bråkar nog sällan, och inser säkert när det är läge att låta andra ta de avgörande besluten. Han har fortfarande glimten i ögat.

Leverpastejen, ja. Det var en morgon nu i veckan, när vi som vanligt satt och åt lite frukost. Så kommer Wille inrusande. Han ska på möte, men känner att han måste äta någonting först. Mötet är i Arenan, så han hinner om han sätter sig ner och äter nu. Sagt och gjort. Han konstaterar att han gillar leverpastej och tar en skiva.

Lika snabbt känner han också att skivan är alldeles för tjock. Och börjar lägga fram åsikterna. Han försöker förstå varför det är så att dem har blivit så här tjocka. Han ger förslag. Kanske är motorsågen för stor, så att du (Samir) inte kommer in tillräckligt nära, säger han och ler. Samir skrattar.

Kanske har man skurit tunna skivor, och sedan lagt det som blev över här på fatet. Alla skrattar. Wille är rolig, och från början tänkte jag mig att han inte visste om det själv riktigt, men han fiskar verkligen efter skratt. Och han är riktigt bra på det. Wille är VD, men det märks inte, han är en i gänget.

Och jag vet att jag kommer att trivas de sista två veckorna också. Jag vet att det kommer att gå bra. Och jag hoppas sannerligen på att jag kan få komma tillbaka någon gång, och jobba extra. Det skulle vara hur roligt som helst. Även fast det betyder att jag missar hockeyn ibland.

Jag tycker även att jag fått bra respons från både Anna (bilden från Arbetarbladet) och Samir. Igår sa Samir till mig; “att jag jobbat väldigt bra hela veckan, kanon!” Och det känns naturligtvis bra. Och det finns en lätthet i köket, som absolut inte fanns på t.ex. Mcgills.

***

Hoppas nu inte att Ovie och Bäckis blir osams om några år. Då kommer Aftonbladet gräva i arkiven och använda denna rubrik som löpsedel.

***

Vad är detta för rubrik? Aftonbladet är då för roliga ibland. Jag tänker att detta är föräldrar som undrar varför deras son vaknar, trots att man gång på gång sätt till att han ska sova för gott. Lite konstig rubrik, som sagt.

***

Och nu lämnar Belfour Leksand, och jag undrar varför? Han är ju världens bästa målvakt. När spelar väl ingen roll.

***

Jaquezz.

« Tidigare inlägg Nästa sida » Nästa sida »