Hvad gør vi nu, lille du?
Och jag, jag står maktlös inför kärleken igen
Man blir ödmjuk inför kraften i rörelsen
Om man tror på någonting som du gör
Att aldrig någonsin ge upp
Om jag hade lite kraft kvar att ge dig
Om jag hade lite hjärta att dela med mig
Om jag hade lite kärlek så var den till dig
Vilken dag. Vilken kväll. Jag vet inte ens vart jag ska börja. Men den här kvällen har gett väldigt mycket. Jag har en känsla av att jag kommer vakna med ett leende imorgon, och för den delen inte alls oprovocerat. Jag ler just nu. Stort, haha.
Hon ligger tyst i soffan
Han sitter på sin stol
Inatt så såg man inte att men nu är rummet fyllt av sol
Det speglar sig i golvet som alltid var så matt
Nu blänker det ikapp med deras
Tysta hjärtan
Jag kommer inte att få ner det i ord ikväll, men det känns så bra bara. Man ska inte ta ut något i förskott eller ens fundera allt för långt framåt. Men jag kan säga så här; jag ser fram emot helg. Det känns inte som att det finns så mycket att fundera på längre. Det klart att det finns saker fortfarande som måste gå i lås, men för övrigt är jag mest av allt bara positiv just nu.
Jag tror på det här. Jag tror att det finns något där som är värt att utforska. Men just nu vet jag inte om jag kan skriva så mycket mer om det. Jag är tom, men ändå full av känslor.
Hon ligger tyst i soffan
Han sitter på sin stol i sin vita skjorta,
färgen matchade hennes kjol
Jag kan inte alls förklara, eller få er att förstå
Nu går jag härifrån
Tysta hjärtan.
No trackbacks yet.