God Kväll,
Om jag skulle fråga mina närmaste, hur de skulle beskriva mig, tror jag att jag har ganska bra koll på vad de skulle svara. Självsäker och trygg i mig själv skulle nog ligga ganska högt upp på listan. Men sanningen är någon annan.
Jag känner mig inte alls självsäker. Faktum är att jag har ett ganska rubbat självförtroende. Jag litar verkligen inte på mig själv, på mina tankar, eller saker som borde vara självklara.
Jag praktiserar just nu på Läkerol Arena. Och dagen innan åkte jag och Pappa förbi och kollade läget, vilken dörr jag skulle gå in i etc. Men när jag kommer gående mot Läkerol Arena, kan jag inte tänka på annat än vilken dörr jag ska in i. Vart jag ska ringa på. Jag litar inte på mig själv. Faktum är att mailet från min handledare låg och skavde i bakfickan. Ifall jag hade läst fel.
Det tar tid för mig att bygga upp ett förtroende. Jag litar inte på mig själv, och har nog därför också svårt att lita på andra. Mina närmaste litar jag på, men kommer det någon ny in i bilden, eller en ny situation, vet jag inte vad jag ska göra. Hur jag ska hantera det. Jag vågar inte agera, jag kanske gör fel.
Mitt dåliga självförtroende har jag ingen aning om vart det bottnar. Jag var väldigt frispråkig och djärv som liten. Jag pratade hela tiden. Nonstop. Inte vet jag, om någon sagt till mig att hålla käften någon gång, men jag tror inte det heller. Jag kommer inte ihåg mig själv som frispråkig, men det var jag.
Jag har starka åsikter, och har inga problem att så för dem. Men jag har ändå problem att säga vad jag tycker, ibland. Speciellt till nya personer. Jag vill inte göra någon förbannad, med mina korkade åsikter. Men när jag väl lärt känna en person, kan jag diskutera till det blöder genom öronen.
Den senaste tiden har ändå mitt självförtroende blivit bättre. Jag har börjat träna, och börjat se resultat, och hört resultat. Jag har inget större intresse över vad jag väger, men jag vet att jag gått ner. Svenskan har varit viktig för mig i gymnasiet, jag har nästan fått MVG på varenda uppgift, och det stärker mig i andra ämnen.
Jag har de senaste månaderna vågat ta för mig, på ett helt annat sätt, i köket. Jag kommer med egna funderingar, lösningar och idéer. Jag försöker hjälpa andra. Och jag tror att mycket beror på att jag har fått starka resultat på gymmet. Det triggar.
Det finns mycket arbeten, bilder och annat sparat från när jag var mindre. Jag tyckte att allt jag gjorde var skitfult, och det gör jag fortfarande. Och det är inte på den nivån att “nej, men det där är väl inte alls fin”, snarare är det “fyfan vad fult, jag ligger efter alla andra i klassen”.
Jag hade tufft i skolan förut. Men jag har verkligen försökt arbeta mig genom allting. Och högstadietiden är jag väldigt nöjd med. Jag gjorde bättre ifrån mig än vad jag trodde var möjligt. Det har tagit lång tid att få ordning på livet igen, men jag är på gång.
Vill minnas speciellt en gång, när jag verkligen inte var nöjd med den sak. Den gjordes på Staffansgården, under en sommar. De har/hade en mindre slöjdsal. Och jag gjorde ett hus. Ett hus som blev oranget och svart. Jag tycket det var skitfult. Men det hängdes på bästa plats i köket.
Kanske kan jag snart lära mig att tycka om det.
även jag.
***
Douglas Murray klar för VM. Underbart. Har börjat gilla honom de senaste månaderna. Och han kan bli riktigt viktig. Hoppas han får spela fysiskt.
***
Månsson klar för Skellefteå. Känns surt. Vad ska han dit att göra?
Hade förstått om han t.ex gått till Frölunda eller till och med Djurgårn.
***
Gefle spelar dåligt. Förlorar. Gör inga mål. Vart ska det här sluta, Brynäs?`
***
Svennis är verkligen proffs. Det syns tydligare och tydligare att han är en stor tillgång i en klubb. GEFLE, förihelvete! Skit i wienerbröden imorrn och köp Svennis!
Jaquezz.
