God Middag,
Det är lördag och första veckan av APU:n på Restaurang Arena i Läkerol Arena är över. Och jag känner mig väldigt, väldigt nöjd just nu. Det har varit en mycket lyckad vecka och jag känner att gänget jag jobbar med är snälla, glada och positiva. Det underlättar när man kommer ny på ett ställe.
Och jag måste säga att mannen som styr hela skeppet, Wille Löfqvist, är en av de skönare personerna jag träffat som driver en restaurang. Och att tänka att han var med då Brynäs var som bäst, är konstigt. Jag vet inte varför det är konstigt, men han känns inte som en hockeyspelare, kanske har han helt enkelt utvecklats till något helt annat.
Jag kan tänka mig att det inte var helt lätt för Wille att hävda sig i Brynäs, bland fansen och media. Han spelade i ett av landets mest skickliga offensiva lag och då kan det vara svårt att komma ihåg vem som står där bak. Men även Brynäs hade svackor, och den kom framförallt säsongen innan SM-Guldet, 1980, då man nosade på degradering. Men Wille var stark och säsongen efter vad han stor anledning till att laget vann SM-guld.
Att han nu, nästan med lite vilsen blick, springer runt och pratar om beställningar från kansliet, eller ger kockarna pikar för hur leverpastejen är uppskuren, är väldigt svårt att se. Men när man väl smält att så är fallet, kan han vara den skönaste personen att ha som chef. Han bråkar nog sällan, och inser säkert när det är läge att låta andra ta de avgörande besluten. Han har fortfarande glimten i ögat.
Leverpastejen, ja. Det var en morgon nu i veckan, när vi som vanligt satt och åt lite frukost. Så kommer Wille inrusande. Han ska på möte, men känner att han måste äta någonting först. Mötet är i Arenan, så han hinner om han sätter sig ner och äter nu. Sagt och gjort. Han konstaterar att han gillar leverpastej och tar en skiva.
Lika snabbt känner han också att skivan är alldeles för tjock. Och börjar lägga fram åsikterna. Han försöker förstå varför det är så att dem har blivit så här tjocka. Han ger förslag. Kanske är motorsågen för stor, så att du (Samir) inte kommer in tillräckligt nära, säger han och ler. Samir skrattar.
Kanske har man skurit tunna skivor, och sedan lagt det som blev över här på fatet. Alla skrattar. Wille är rolig, och från början tänkte jag mig att han inte visste om det själv riktigt, men han fiskar verkligen efter skratt. Och han är riktigt bra på det. Wille är VD, men det märks inte, han är en i gänget.
Och jag vet att jag kommer att trivas de sista två veckorna också. Jag vet att det kommer att gå bra. Och jag hoppas sannerligen på att jag kan få komma tillbaka någon gång, och jobba extra. Det skulle vara hur roligt som helst. Även fast det betyder att jag missar hockeyn ibland.
Jag tycker även att jag fått bra respons från både Anna (bilden från Arbetarbladet) och Samir. Igår sa Samir till mig; “att jag jobbat väldigt bra hela veckan, kanon!” Och det känns naturligtvis bra. Och det finns en lätthet i köket, som absolut inte fanns på t.ex. Mcgills.
***
Hoppas nu inte att Ovie och Bäckis blir osams om några år. Då kommer Aftonbladet gräva i arkiven och använda denna rubrik som löpsedel.
***
Vad är detta för rubrik? Aftonbladet är då för roliga ibland. Jag tänker att detta är föräldrar som undrar varför deras son vaknar, trots att man gång på gång sätt till att han ska sova för gott. Lite konstig rubrik, som sagt.
***
Och nu lämnar Belfour Leksand, och jag undrar varför? Han är ju världens bästa målvakt. När spelar väl ingen roll.
***
Jaquezz.
