We can’t dwell on the past, all we got is today.

Jag drömde om en barndomsvän igår,
som telenäten drömmer om svalorna i vår,
Jag vaknade av bruset från maskiner i djup sömn,
Jag vaknade så lycklig över att äntligen ha drömt.

Klockan är halv två och jag sitter vid datorn. Håller på att sakta men säkert avsluta dagen. Det har varit en rätt skön dag med lite lagomt att göra som avslutades med NHL 10 samt gott sällskap. Lyssnade på Kent hela kvällen, gick från Röd till Hagnesta Hill vidare mot Verkligen och avslutade med Du&Jag Döden. Det är helt sjukt nivå det här bandet håller.

Det blir också en speciell stämning när man lyssnar på Kent, kanske speciellt under vissa låtar, men dom skapar alltid någon typ av stämning i sina låtar som nästan går att ta på. Den här bloggen är inte gjord för att hylla Kent i tid och otid, men bandet har blivit en stor del av min vardag och kommer därför fortsätta att nämnas.

Kent ger också utrymme för fundering, inte bara om vad låtarna handlar om utan man lämnas också sittandes med massa frågor om livet, universum och allting. Det är nog inte så deppigt som det låer, det är hälsosamt att fundera på livet ibland, även om det inte ska ske för ofta. Ibland finns det förstås även låtar som går lite väl långt in i hjärtat och ställer frågor som man kanske inte vill hantera just nu. Eller väcker känslor som man inte vill känna förtillfället. Eller varför inte förstärker känslorna man redan har.

Det händer mycket i mitt liv just nu. Jag känner verkligen det. Det är tur att det finns människor som man kan diskutera saker med och som lyssnar när det behövs. Och som fakitskt ställer frågor som man inte funderar på själv.

Men jag är ändå rätt säker på vad jag vill göra med mitt liv just nu. Även om saker och ting lär hända för att det ska bli verklighet så vet jag precis vad jag vill göra, och vad jag vill uppleva. Jag tänker leva mitt liv precis som jag vill, kommer inte vara rädd för vad andra människor säger, tycker eller ens funderar över. Jag har min egen vilja och jag kommer göra vad som står i min makt för att det ska fungera som jag vill.

Nu tänkte jag sova.

So I say Good Night.

Fribiljett mot himlen.

Måndag igen, och ledig igen. Det känns skönt, även om dagarna tenderar att ge resultatet noll. Men det är skönt att det är lite lugnt ibland också. Imorgon är det dags för tre timmar i en föreläsningssal och jag tackar gudarna för att det är Tomas Axelsson vi har, och inte någon annan. På torsdag är det åter igen dags för seminarium. Blir hyfsat lugnt den här veckan med andra ord.

Beställde precis två byxor, kände att det var nödvändigt. Nästan. Men i vilket fall som helst så blev det ett par svarta chinos och ett par svarta jeans. Det var bra priser så jag tänkte att det var lika bra att passa på. Trevligt med lite svart också.

Jag har fortfarande inte klätt mig ordentlgit och klockan är snart två. Känns skönt. Tänkte börja med att bädda sängen, snart. Om ett litet tag. Har egentligen bara en sak att passa idag och det är hockey klockan sju, fram tills dess har jag inte mycket för mig alls. Det känns lite dumt på ett sätt eftersom jag förmodligen kommer ha desto mer imorgon och på onsdag, men vad ska man göra?

Får nog inte fram mer just nu.

Vi hörs senare istället.

Alldeles för längesen vi sågs.

Vilken jäkla helg. Den har varit fullständigt fullspäckad, vilket gör att det på sätt och vis är lite skönt att inte göra så mycket just nu. Fredagen var väldigt lyckad. Kommer inte ihåg när vi kom till Saints för alla tider den här helgen går ihop. Men vi var väl där rätt så tidigt ändå. Efter ett tag gick jag för att möta Mathias, och passade då också på att dela en cigarr med honom. Kände att det var dags att bjuda tillbaka, han har trots allt bjudit mig på en del

Mycket äldre folk på Saints den där tiden, förstår inte riktigt varför, men förmodligen är det väl det billiga priset, och faktumet att det faktiskt inte finns så många enkla pubar här i stan. Det finns väl Cheers, Interpool och Olles, men det är inte riktigt samma sak. I vilket fall som helst så blev vi ett gäng där på Saints och det var väldigt trevligt. Med lördagen i minne så kände jag att det började gå utför ett tag, men det löste sig faktiskt rätt bra och det visade sig att jag druckit lagomt för att orka med lördagen.

Vet inte när jag somnade på fredagsnatten, men den närmade sig väl förmodligen fem. Låg och pratade ett bra tag innan man somnade, vilket var trevligt!

Var väl hemma typ en och en halvtimme innan pojkarna skulle komma. När Tommy kom så startades NHL och ganska snabbt hälldes Jack och Cola upp. Ruskigt gott lär jag säga. Vet inte vad man ska jämföra det med, men en stark och härlig vaniljsmak finns absolut där. Låter jag som inte druckit det förut, men det händer inte alls ofta, det är nämligen tämligen dyrt. Men det tackar vi för!

Sen blev det någon till. Och några shots. Och några öl.

Sen var vi klara för att gå. Church Street blev första stoppet. Mycket trevligt, och en bra start på utekvällen. Åt en hamburgare som var riktigt god, möjligen förstärkt av behovet att tugga på något, men det är en bra restaurang, med rätt bra priser ändå.

Vi gick vidare för att hämta pengar. Jag och Tommy passade på att smita in på Goya. Helt obemärkt fick vi trampa runt, och hade vi haft lust hade vi kunnat ta vad som helst med oss ut.

Som tur är så är vi hederliga människor.

Kvällen avslutades med att jag hamnade i samma säng som jag några timmar tidigare lämnat. Trevligt. Sen att jag somnade lite tidigare den här gången känns nu i efterhand bara dumt, men annars hade jag väl varit helt förstörd idag. Vi får väl se det så.

Idag är allt bara segt. Men vilken underbar helg det varit.

Jag tackar alla inblandade för det.

Nu tar vi tag i vardagen, men först ska jag vara ledig imorgon.

Skönt värre.

Extravaganza.

Så var det helg då. Skönt. Seminariet imorse gick dessutom bra vilket känns skönt. Det var svårt, men när man väl började fundera på saker och ting och fördjupa sig så gick det faktiskt bra. Det var ett väldigt intressant seminarium. Mycket olika infallsvinklar och man har sannerligen fått en ny idé om bilder. Visst har man väl alltid haft vissa känslor för bilder, men på ett sånt här sätt blir det mer koncentrerat.

Ikväll är det dags för utgång och det ska bli trevligt. Samtidigt känner jag redan nu hur spårad morgondagen kan bli. Jag vet att jag inte kommer att må helt hundra när pojkarna gör intrång i lägenheten, men det får jag ta helt enkelt. Går man ut dagen innan får man också deala med dagen efter. Lite alkohol imorgon så är man nog på fötter igen.

Lyssnar på Röd. Föga förvånanade. Har fortfarande inte tröttnat på skivan. Det var för någon månad sen som jag inte lyssnade på den på typ en vecka, men när jag väl lyssnade på den igen så var jag fast igen. Det är så sanslöst bra. Dessutom, okej, kanske inte längre, men till en början så hörde man detaljer som man inte hörde sist man lyssnade. Ljudet är så brett så att man hela tiden återupptäcker låtarna. Nya detaljer, nya saker att förälska sig i.

Det var lika med Tillbaka på Samtiden, där fanns det också väldigt mycket detaljer och lager av musik, men det är en helt annan grej med Röd. Det är kärlek.

Förmodligen skriver jag igen när ölen tas ut ur kylen.

Tills dess; ha det bra!

När man äntligen kan se.

Tillbaka i skolan, det känns skönt ändå, det betyder att det är sista föreläsningen innan helgen som snart ska till och börja. Har seminarium imorgon också, men klockan tre kan i alla fall en sak till bockas av innan helgen.

Annars lär jag säga att det är en bra dag idag. Jag känner mig fortfarande glad, vilket är skönt.

***
Nu är föreläsningen slut och jag fortsätter således att skriva. Nu är föreläsningen avslutad.

När jag kommer hem så väntar seminarieplugg pch hockey. Beroende på hur bra det går med uppgiften så får vi se hur mycket hockey det blir.

Nu ska jag testa om det fortfarande går att sova i Tågkompaniets stolar.

Hittils har det fungerat utmärkt.

Jesus walks.

Vad vill Carola i dagens Aftonblad? Hon är inte så förvånad över det som hänt i Haiti. Så långt kan jag vara med, naturkatastrofer ska enligt forskare bli fler och fler.

Visst hade det varit skönt om Carola använde sig av dessa rapporter när hon konstaterar att det här fenomenet kommer att bli allt vanligare. Men icke.

Hon hänvisar istället till Bibeln. Jag ler för mig själv, är människan inte klok? Carola är alltså inte förvånad när hon ser vad som händer i världen och hänvisar till Bibeln. Det här är alltså början på slutet mina vänner.

Och inte alls på grund av att människan håller på att förstöra världen, utan enbart för att Bibeln säger så.

Jag kan tycka att det är nervkittlande när gamla skrifter har rätt om framtiden, men jag skulle aldrig för min värld använda en gammal skrift som referens till vad som sker idag.

Och jag menar; att gissa att vi människor skulle förstöra världen i framtiden är inte exceptionellt gissat på någon punkt. Vad var oddset? Rätt lågt.

Att svalka sina känslor i snö.

Sitter på tåget påväg hem, och får nu uppleva en tid som kan betecknas som pre-iPhone. Har jailbreakat teleonen och då får den inte startas om, för då måste man i med telefonen och datorn och starta upp den med blackra1n igen. Vad som sker annars är att iTunes återställer telefonen och då försvinner alla program som man laddat hem via Rock eller Cydia. Nu har jag varken tillgång till USB-sladd eller blackra1n, så nu sitter jag här med ett block i högra handen och en penna i den vänstra.

Visst är det skönt att vara lite analog ibland, men då ska det vara på mina vilkor, inte på teknikens. Nu är det trots allt Human Error som ställer till det, eftersom det trots allt var jag som stängde av telefonen för att spara batteri.

I vilket fall som helst så sitter jag och funderar på livet just nu. Gick med i en grupp på Facebook nyligen som konstaterar hur mycket som kan hända på ett år. Det är egentligen helt sjukt hur mycket som hänt när jag tittar tillbaka på 2009. Det är så mycket som hänt att man blir rädd för vem man var innan.

Men det är i och för sig inte så konstigt att mycket händer på ett år, när man tänker på hur mycket som faktiskt kan hända på endast tre veckor.

Nu står vi still i skogen. Ännu en gång slås jag av hur fridfullt och fint det ser ut att vara utanför fönstret. Jag vet att snön är kall och oförlåtande, men ändå ser det mysigt ut. Tur att vi åker vidare, för innerst inne vill jag inte tvingas öppna dörrarna och slänga mig i en snödriva. Jag vet hur det kommer att kännas, knappast varken mysigt eller särskilt värmande. Eller?

Idag har det faktiskt ändå varit behagligt ute, vi närmar oss stadigt plusgraderna och slasket. Jag hatar slask, men jag vet också att det är oundvikligt innan våren och sommaren kommer, så ge mig nu.

Jag vet hur det är hemma nu. Mamma har säkerligen ringt min mobil flera gånger utan att få något svar. Förhoppningsvis inser hon att mina batterier (jailbreakförklaringen är allt för avancerad) tagit slut. Annars får jag deala med en panikslagen mor när jag kommer hem.

I övrigt så längtar jag något förbannat till helg, av flera olika anledningar. På lördag ska pojkarna ut och äta, och därmed fira John, och naturligtvis ska vi också fira Man Uniteds vinst mot Arsenal i matchen senast, eller vinst, var det ens en match överhuvudtaget?

Antar också att middagen följs av utgång och kopiösa mängder alkohol.

På fredagen blir det också utgång. Förmodligen inte en lika kraftig sådan, men likväl en lika händelserik. Vet inte riktigt vilka som ska med då, men jag ska kolla upp det under kvällen. Kanske finns det några till som är intresserade att följa med.

Det här blir ett långt inlägg, men det skiter jag faktiskt i, för ni som läser har bevisligen inget bättre för er, och det har inte jag heller just nu.

Ikväll nalkas det Biff och potatisgratäng, ska bli riktigt gott med ett stycke kött på tallriken. Åt förresten potatisgratäng till lunch idag också, då till lax. Riktigt gott var det, och som en extra touch så var det västerbottenost på gratängen också. Sveriges godaste ost?

Nu står vi stilla igen.

Undrar om jag ska hoppa i en snödriva den här gången?

Är det värt det?

Det visar sig.

Hvad gør vi nu, lille du?

Och jag, jag står maktlös inför kärleken igen
Man blir ödmjuk inför kraften i rörelsen
Om man tror på någonting som du gör
Att aldrig någonsin ge upp

Om jag hade lite kraft kvar att ge dig
Om jag hade lite hjärta att dela med mig
Om jag hade lite kärlek så var den till dig

Vilken dag. Vilken kväll. Jag vet inte ens vart jag ska börja. Men den här kvällen har gett väldigt mycket. Jag har en känsla av att jag kommer vakna med ett leende imorgon, och för den delen inte alls oprovocerat. Jag ler just nu. Stort, haha.

Hon ligger tyst i soffan
Han sitter på sin stol
Inatt så såg man inte att men nu är rummet fyllt av sol
Det speglar sig i golvet som alltid var så matt
Nu blänker det ikapp med deras
Tysta hjärtan

Jag kommer inte att få ner det i ord ikväll, men det känns så bra bara. Man ska inte ta ut något i förskott eller ens fundera allt för långt framåt. Men jag kan säga så här; jag ser fram emot helg. Det känns inte som att det finns så mycket att fundera på längre. Det klart att det finns saker fortfarande som måste gå i lås, men för övrigt är jag mest av allt bara positiv just nu.

Jag tror på det här. Jag tror att det finns något där som är värt att utforska. Men just nu vet jag inte om jag kan skriva så mycket mer om det. Jag är tom, men ändå full av känslor.

Hon ligger tyst i soffan
Han sitter på sin stol i sin vita skjorta,
färgen matchade hennes kjol
Jag kan inte alls förklara, eller få er att förstå
Nu går jag härifrån

Tysta hjärtan.

Is to have had and lost better than not having at all?

God morgon.

Jo jag vet, jag sover för länge. Det lär bli ändring på det. Imorgon är det dags för seminarium och föreläsning vilket innebär att det blir en rätt så lång dag. Men med två lediga dagar får man väl helt enkelt offra sig lite för skolan också.

Nu blir det tid till plugg inför seminarieuppgiften och sen får vi se var den här dagen tar vägen. Tommy slutar sju så vi får väl se hur det ser ut då.

Annars då? Jo, tack, det är bra. Längtar till helgen igen, vilket känns lagomt hälsosamt när det bara är tisdag, så man får väl försöka fokusera på något annat ett tag.

Ibland är det sanslöst vad svårt det är att skriva. Det som upptagit mycket plats den senaste tiden är uträtt. Eller, kanske inte uträtt, men det är diskuterat. Vilket gör att det ibland känns helt meningslöst att blogga just nu. Men ibland dyker ämnen som igår upp i huvudet.

Kanske kommer det något liknande senare.

Tills dess; PLUGG!

Skulle du råna en bank för oss två?

mormorfarmor

Sitter här och tänker. Jag kommer fram till irriterande saker. Det slog mig idag att jag inte har så många äldre människor i mitt liv längre. För några år sen dog en av mina bästa vänner, en själsfrände kunde hon mycket väl jämföras med. Jag vet inte ens hur gammal min farmor blev, men hon fanns alltid där. Jag såg inte henne som min farmor, ändå kallade jag henne för det, för mig var hon till namnet ‘Farmor’ men i mitt hjärta var hon större än så.

Jag kommer till tidpunkter i mitt liv då jag verkligen saknar henne. Hade hon varit vid livet så vet jag att jag hade kunnat diskutera allt möjligt med henne, pratat om vad som händer nu, diskuterat hur det är bäst att göra. Och sedan spelat kort. Vi spelade alltid kort.

Jag älskade henne.  Jag var inte gammal när hon försvann ur mitt liv, men jag älskade henne. Jag har aldrig gråtit så mycket i mitt liv som jag gjorde på begravningen. Det var som om hela mitt liv svartnade för en stund. Som tur är har jag min mormor kvar, som även hon är och var närvarande hela tiden. Men det är inte alls samma sak nu som då.

Min farfar lärde jag aldrig känna. Det är tufft att säga att jag inte saknar honom, men jag har ingen relation till honom, tyvärr.

Min morfar känns väldigt frånvarande ibland, jag vet inte varför det har blivit så. Däremot finns det en annan person som kommit in i mitt liv mer och mer och som jag verkligen är tacksam för. Han ersätter verkligen inte min morfar, men han finns där mer än vad han någonsin gjort.

Det känns förbannat tråkigt att skriva det, men Ingemar (min mormors nya) är mer närvarande än vad min morfar varit under hela mitt liv. Egentligen vet jag inte, han kanske har varit med mycket mer tidigare, men att det blivit jobbigt att ta sig från Valbo när han blivit äldre, och måste ta hand om både hundar och fru. Men ibland känns han löjligt borta, vilket gör att min relation till honom inte är så nära som jag skulle vilja.

Min farmor kommer jag alltid att bära med mig i tankarna. Tittar på ett kort på henne just nu, samtidigt som jag mumlar orden; jag saknar dig.

Vad som sker när min mormor lämnar planeten vill jag inte ens fundera på.

Det hårt med livet ibland.

Fyfan.